Träns eller grimma på tävlingsplats?

Inlägget publicerat: 26/11/13 14:47 - Allmänt, Åsiktsinlägg, Frågor - 10 kommentarer

Jag har reflekterat lite över det här med olika regler som gäller på tävlingsplatser i olika länder. I Sverige har vi ju regeln att hästen alltid skall bära träns och nummerlapp på tävlingsplatsen och vid in/urlastning. I flera andra länder som framförallt våra grannländer så behöver hästen inte bära träns. Där räcker det med en vanlig grimma. Jag vet att det har varit uppe på förslag att införa samma regel här i Sverige, nämligen att vi skall få lasta av och hantera våra hästar i enbart grimma och inte huvudlag.

Min åsikt är lite tveksamt delad. Jag tycker att det är en god regel att ha huvudlag i och med att man har större chans att hålla i sin häst, samtidigt som jag tycker att det hade varit enormt skönt att bara få ta på och av sin häst i grimma och sköta resten utanför eftersom att utrymmet i transporter och mindre lastbilar är väldigt trångt. Har man en stor häst (eller en liten jäkel som skall buffas och stressa en aning) så är det fruktansvärt jobbigt att få plats och samtidigt få på tränset även om man inte noggrant knäpper alla remmar för stunden. Jag har själv varit med om att bli rejält knockad in till väggen när man står fram i transporten med två triggade tävlingshästar som inte vill något illa, utan bara vill komma ut för att prestera. Det är inte roligt att bli buffad så.

Vi vet ju allihopa att alla hästar är olika – vissa är lugna, snälla och välhanterade med neutral horsemanship. En del hästar är stressade, har svårt att koncentrera sig, är något påfängda eller bara har haft en väldigt dålig hantering från början. Tyvärr kan man ju inte införa ett krav som gäller ”några hästar” och ett krav på några andra, en och samma regel måste ju gälla alla.

Plussidan tycker jag alltså är att slippa behöva trycka på tränset inne i transporten (framförallt om man enbart skall lasta ur för att ta hästen till tävlingens uppstallning direkt om det är ett meeting.) Minussidan är att risken för att många lösa hästar känns som om den skulle öka. Jag tror att folk skulle bli lite väl slappa och kanske inte ha full kontroll utan med lätthet bara ge grimskaftet till lillebror som är med för att se på tävling, som ganska snart ligger åkandes bakom hästen som fått syn på något annat intressant längre bort. Det är en känsla jag kan få i alla fall, samtidigt som jag tycker att det skulle vara så slappt och bekvämt.

Jag känner också till hästar som inte föredrar träns och bett framför allt annat om man säger så, och där trivs jag själv bäst med att lasta i grimma och grimskaft. Horsemanship bygger mycket på kommunikation med hästen och därmed med så lite utrustning som möjligt. Jag ser inte att ett träns med bett är passande att stå och dra in hästen i trailern med, som många gånger synen faktiskt är. Trycket i nacken ges naturligtvis av grimman också (om man nu är i behov av att dra in den, inte alla gånger som man kan skicka på hästarna själva givetvis eftersom det beror på vilken individ det är) men trycket som ges mot tänder försvinner ju om vi kör på enbart grimma. Jag har själv många gånger tagit grimman över tränset när jag lastar eftersom jag med flera av mina hästar har ”skickat på dem” själv – de går rakt in. Därmed hänger jag grimskaftet över halsen och har den då grimman så har den inte heller någon chans att trampa på grimskaftet om det mot all förmodan skulle åka ner i backen, och på så sätt dra sönder hela munnen. Ja, jag är alltså lite mitt i mellan.

Men efter mina funderingar så tycker jag nog ändå att det är en bra regel att använda huvudlag vid urlastning, pålastning och hantering av häst på tävlingsplats. (Med för och nackdelar.)

Av ren nyfikenhet så undrar jag vad ni tycker om detta? Ser i hellre att vi skall få lasta av och hantera våra hästar i enbart grimma, eller anser ni att det är huvudlag som skall gälla, och varför?

Det där frågetecknet

Inlägget publicerat: 28/08/13 17:14 - Allmänt, Åsiktsinlägg - 3 kommentarer

Hur ofta går inte tanken i huvudet som lyder ”vad tusan vill jag göra?”. Vad vill jag jobba med och vart vill jag ta vägen med mitt liv? Jag är än bara 20 år gammal men det känns ändå som om jag är sent ute när jag säger att jag inte har en aning om vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. När jag först tänker på ordet ”jobb” så tänker jag på ett kontor, välklädda människor och papper i högar överallt. Arbetsdagar från morgon till sen eftermiddag eller kväll och en knapp fritid till familj och hobby.

Det hade jag kunnat stå ut med i kanske en vecka eller två, men en längre period? Knappast. Att ”skaffa jobb” och jobba känns bara så fängelseaktigt, intressant? Det känns som om livet stoppas upp och den nakna sanningen om livets cirkel startar. Samtidigt beror det väl säkerligen på vad man väljer, och hur man väljer att försörja sig och leva. Ett jobb är ändå någonting som man behöver på något sätt.

Att göra som mig, jobba som frilansande showgroom har varit väldigt tungt och jobbigt arbete med mycket högt tempo, stress, press och tagit mentalt väldigt mycket styrka. Samtidigt är det extremt lärorikt, roligt och man jobbar ändå med de djur man älskar och den sport som ligger en varmast om hjärtat. Det är dock inget jobb som håller livet ut.

Tankarna kretsar ofta på vad man skulle vara kapabel till att göra utan utbildning, och vad det egentligen finns för jobb ute på jobbmarknaden. Jag tror att man kanske borde sätta sig in lite mer i samhället, liksom vad är möjligheterna? Det finns så otroligt mycket jobb som man inte tänker på eller känner sig närhet till men som kanske egentligen är ”du” eller ”jag”. Ett enda virrvarr att undersöka och ta sig igenom helt enkelt.

Det jag kommer att göra mer, och som jag kan ge som tips till er som också känner sig aningens förvirrade är att kika in på jobbmarknaden och bara klicka er runt, se vad det faktiskt finns för olika sorters jobb och fundera lite till. Skulle det där jobbet som du inte alls tänkt på faktiskt existerar kanske vara något för dig? Ett jobb ska vara ens vardag, och om man älskar sitt jobb så har man en bra vardag, så är det ju. Jag kommer ha svårt att släppa hästeriet, men jag är fortfarande nyfiken på allt som kretsar kring jobb i andra länder, reseledare-aktigt och lite åt det hållet. Vem vet vad som händer i framtiden?

Provokation

Inlägget publicerat: 12/06/13 19:04 - Åsiktsinlägg, Gennes life - 14 kommentarer

Det ordet bara eeeeeeeeeeeeekar här i hästbloggvärlden, vi är så dåliga att vi blir bra på det. Förr i tiden var det Alexandra ”aka” Kissie som drog trenden med provokation högt till skyarna. För att inte tala om Hanna Widerstedt. Båda dessa tjejer slog igenom fruktansvärt bra på grund av sin provokation. De två är några av de få som kunnat sin sak till 110%. Idag är det inte lika inne, det är för 2010 tror jag. Det lönar sig inte på samma sätt som förr när bloggeriet inte var lika stort och stod så klart som det gör idag. Även om det är sjukt kul att läsa bloggar som provocerar som bara tusan så hjälper det inte bloggaren att nå fram lika stort som det skulle gjort för några år sen. Allt för att det är för klart nu, för givet. Det är inte inspirerande – ingen orkar slösa energi på att störa sig på provokation längre heller för den delen (eller är det bara jag?). Jag tror att det stora inne är INSPIRATION. Att vara sig själv, våga dela med sig av sina starka diverse svaga sidor och skita i allt och alla men ha kvar sin ödmjukhet.

En sån person som jag målade upp med min sista mening hoppas jag att jag är för er. Det är sån som jag känner mig som i alla fall, alltså att jag är mig själv och inte låtsas vara någon som jag faktiskt inte är. Att jag kan stå upp för vad jag tycker är rätt och fel, att jag kan visa hur jävla dålig jag är och vågar ge mig själv cred när det är någonting som jag gjort bra. Att jag är den tjugoåring som jobbar för att nå dit jag vill, att jag fortfarande är osäker på vad jag egentligen vill men lever livet för var dag. Att jag älskar hästar men också vågar se saker utanför hästeriet, så som resande, vänskap och vill se vad livet faktiskt har att erbjuda.

Jag provocerade igår. Vissa reagerade – vissa inte. Vissa förstod att det var provokation – vissa inte. Fullt medveten om att det här kan lyftas till skyarna eller det kan också inte brys för fem öre så publicerade jag inlägget. Det jag syftar på är bilden på all vår uppställda dricka, oavsett om i princip allt var minimal alkoholhalt i så var det ändå alkohol. Ni som följt min blogg vet mycket väl att jag sällan lägger upp direkta bilder på just alkohol. Det med respekt och tanken över att jag har väldigt många yngre läsare och det är inte passande med att hylla en ölburk, åtminstone inte allt för ofta. Samtidigt så är jag 20 år och det är en självklarhet att jag har smakat eller kanske dricker alkohol varje helg, i alla fall om jag nu skulle valt det eftersom jag är över 18 år. Nu dricker jag givetvis inte varje helg, jag är rädd om min kropp och mig själv, men jag säger inte heller att jag aldrig dricker.

Min blogg är mitt liv men i en väldigt begränsad radie. Jag delar med mig av så otroligt mycket, men plockar också bort så sjukt mycket som ni aldrig skulle kunna tänka er att jag faktiskt gör. Man kan inte låta en hel värld och ett hav av människor komma så nära som man ska låta sina bästa vänner komma, det är ju en självklarhet men ändå. Det här är en hästblogg, hur får jag då ihop det med gårdagens inlägg? Jo, det här ingår i mitt liv – och mitt liv är ett hästliv. Jag jobbar för tillfället med hästar, och det här hör till min dag. ”Att jobba med hästar är inget jobb, det är en livsstil”. Allt ingår, allt är inbakat. Justin får stå för resten:

Sofia Genne min räddning!

Inlägget publicerat: 04/06/13 07:35 - Åsiktsinlägg, Gästbloggare, Grooming - 10 kommentarer

Hej!

Det är alltså Eva som bloggar nu! Jag tänkte göra ett inlägg lite om ryttare, groomar och jobb! Just nu är det jag och Sofia, senare blir det jag och Jossan, och Sofia och JO (gumman). Jossan och jag skall åka till Tyskland, jag skall tävla och Jossan skall med mig, hemma har Sofia blivit stallchef och ryttare och har även fått ner en kompis som skall grooma för första gång!

Jag och Sofia –
Det hela började faktisk med Christmas Show i Århus 2012, då min grooms häst blev sjuk och hon inte villa lämna den och åka bort en vecka på tävling. Förtvivlad som jag va ringde jag min bästa kompis John Hickey som snällt sa att han kunde ta med Jossan till mig. Jag hade sett Jossan arbeta för John i Falsterbo och tyckte hon va duktig så det blev så att hon kom ner. Jag och Jossan fortsatte att hålla kontakten och hon åkte även med mig till Norge, Drammen.

I Drammen hade en av mina kompisar Maia problem då hon hade med sig 5 hästar och bara mamma som groom. Jossan blev känd med Sofia i Spanien och visste att hon hade koll på läget, så hon ringde Sofia som snabbt hoppade på en buss och kom till tävlingen! Eftersom Sofia verkligen blev kastat in i detta groomjobbet kollade jag lite extra! Och jag var imponerad!!! Jag och Maia är kompisar blev det ju till att vi talade lite om våra tjejer, och hon va JÄTTENÖJD med Sofia!

Speciellt en grej kommer jag aldrig och glömma, det var ca 22.30 en lördagskväll och många av oss satt i kafeterian och åt och drack. Sen tittar jag ut genom fönstret från kafeterian till ridhuset, och där ser jag Sofia longera en häst! Alltså snacka om att va noggrann, ansvarsfull och ambitiös! KLOCKAN VAR 22.30 !!!!!!!! Och hon hade varit i stallet sen 06.00!!

Och just då kom en helt GENIAL ide, jag kunde fråga Jossan om hon kunde fråga Sofia om att komma och jobba hemma och på tävling hos mig medan jag väntar på min nya groom – Så blev det!

Sofia kom ner hit, jag var inte ens hemma när hon kom! Hon blev hämtad på flygplatsen av Svend och introducerad lite snabbt till stallet av Michelle, Robin (anläggningen där jag står uppstallad på ägare)s groom. Vad hon skulle göra med hästarna fick hon läsa i groom boken. Lite senare den dagen kom jag hem med hästarna! Sofia hade gjort allt PERFEKT, även tvättad krubbor och vattenkoppar till dom nya hästarna! I vanliga fall hade jag ALDRIG klarat och ge nån ett sånt här ansvar direkt, men efter några observationer i Drammen och TOPPEN referenser litade jag på Sofia från första dag!

Många tycker säkert att det låter ”coolt” och va groom och att dom vill prova på. – Mycket roliga bilder och historier va man har gjort på tävling osv… Men jag tror många glömmer att det är ofta väldigt dyra hästar man har ansvar för, det är mycket jobb och kan ofta bli långa dagar. Hur ens ryttare är på tävling (nervös, sur, glad) påverkar också hur en grooms dag blir, även om man själv är trött, våt eller kall måste man försöka hålla humöret uppe och hjälpa sin ryttare, motivera, och försöka hålla fokus. Hur en groom gör sitt jobb påverkar mycket hur hästarna och ryttarna presterar.

Det kostar också väldigt mycket att åka på internationella tävlingar, och man vill ha med folk som vet hur det går till, hur man sköter en tävlingshäst, hantera press och stress på uppvärmningen osv. Om man inte fixar det som förväntas av en kan det bli ett J**** liv.. Inte alla arbetsgivare är lika sympatiska, inte alla groomar är lika noggranna.

Att vara groom hemma, eller stallchef är minst lika viktigt som tävling. Till exempl, nu åker jag på tävling en vecka, sen skall jag vara borta ytterligare en vecka. Då har Sofia fullt ansvar för alla hästar, jag har unga som lätt kan bli fräcka, gamla som kan bli halta om inte allt passas noggrant på och hingstar som är som hingstar är. Speciellt är det även att när jag kommer hem skall jag rida 4 dagar sen skall vi båda tävla. Som ni säkert förstår har jag fullt förtroende till att Sofia kan rida hästarna, hålla koll på allt med stall, en ny kastrerad hingst, penicilin, foder, hovslagare och allt annat medans jag är borta. Det är mkt jobb och mkt ansvar!!

Inte nog med det har hon även en tjej här som hon lär upp som groom, så allt hänger på Sofia, det finns ingen äldre groom som hon kan ”luta” sig på, hon är stallchef. Sofia är tuff, och jag uppskattar att hon inte blir rädd när hingstarna börjar bröla och hoppa omkring. Förra tävlingen stod Sofia och höll i en av våra hingstar då en annan hingst kom springande lös. Detta kunde ha blivit en katastrof situation, men Sofia var lugn, bestämd och höll i sin hingst. Den andra hingsten blev fångad och situationen under kontroll! Även när hon sitter upp på hästarna, blir dom vilda sitter hon kvar, bestämd, lungn och rättfärdig! GILLAS GRYMT!!

Efter detta skall jag bort en vecka till och sen rida sommarens största tävling i Danmark. Då kommer jag hem och kan rida två dagar innan tävlingen. Dåligt panerat men som tur e finns Sofia!

Det som er så speciellt med Sofia är att hon också rider OTROLIGT BRA! Och inte bara dressyr!! Många bra groomar rider bara lite och helst ut i skogen! Jag känner mig mkt privilegierad som har Sofia som kan trimma hästarna och hålla dom i TOPP shape när jag är borta! Hon är även mkt lättlärd, bra på och komma i håg saker, snabb och effektiv. Om du tänker på och prova på groomlivet är det viktiga elementer för att lyckas.

Om man vill prova att grooma är det sällan man bara kan åka till nån ryttare och få ansvaret för många dyra tävlingshastar. Man kan börja med och fråga lokala duktiga ryttare om man kan följa med på regionala och nationella tävlingar, lära, och sen försöka få ”bättre ” och ”bättre” jobb!

Som tävlingsgroom är det ju ofta långa reser, och man måste vara social, du skall ju ofta bo i lastbilen med din chef, så att vara bra med människor så väl som djur är ett riktig +! Annars kan två veckor i en lastbil snabbt kännas som ett år..

Hoppas ni som läser detta inte blir avskräckta och att ni fortfarande vill prova! Prova och se o det är en realistisk bild på hur det kan se ut och vad vi ryttare uppskattar! Om man kommer bra överens kan det bli nästan som en bästa kompis och man kan ha super kul i hop!

Vill avsluta med och säga TACK SOFIA!! TACK GUD FÖR SOFIA!

Kram på er alla!
-Eva

20130604-131205.jpg

Lång, låg, djup, rund – stretching

Inlägget publicerat: 09/04/13 14:05 - Allmänt, Åsiktsinlägg - 6 kommentarer

Enligt mig är det väldigt viktigt att en häst kan stretcha ut, och jag jobbar dagligen med det på mina egna. En häst ska kunna stretcha ut och sänka sig så långt och lågt med huvudet så att den nästan nosar i backen och är bekväm där. Med lätthet skall den kunna ställa sig åt båda håll och samtidigt kunna ha både en normalform, hög form eller givetvis en extremt låg form, allt för stretch och en avslappnad häst. Det är många hästar som inte kan det, både av skälen att de har väldigt kort rygg, som mitt gamla fullblod Mahjong te x. Men med mycket stretching från både marken och i ridningen så kunde han till slut gå lägre och lägre eftersom han fick träna sin ryggmuskelatur och allt framtill. Men också av skälet att många inte stretchar sin häst eller rider den lång och låg.

Okunniga människor som hör ”lång och låg” kanske tänker ”hästen travar på på bogarna med långa tyglar så att den sänker nacken”. Nej nej nej för tusan!!! En häst skall kunna trava eller galoppera (och givetvis skritta) med baken och ryggen o ha känslan (lätt framdel) -> uppåt men ändå från den positionen kunna plockas ner i en lägre form. Den lägre formen kan varieras lite djupare och lite rundare, men med lätthet och aldrig på ett grovt sätt eller hållas kvar så att det böjar likna rollkur. Jag kan nästan rida Martijn utan någonting och genom att räta på mig o ge han rätt signaler få honom att sänka sig lång och låg, bekväm och stretcha. Det är viktigt – hästen får inte HÄNGA eller balansera sig i tyglarna. Den ska balansera upp sig själv -> uppåt och inte hålla balansen med hjälp av en låg hals.

Jag anser att det är från den punkten som man sedan kan plocka upp hästen ifrån. Har den sin plats från scratch med lite lägre och djupare samt lång och låg form brukar den vara avslappnad, då ska det räcka med att sitta till, sätta den lite mer på baken och plocka upp formen något. Det är så jag utgår från att mina hästar ska fungera. Jag syftar alltså på att dem ska ha en god tanke till att sänka sig och kunna göra det, stretcha, alltså inte att ha huvudet där HELA tiden.

Nu är jag väldigt nyfiken, hur ser ni på saken?

Jag hittade inget bra bildexempel bland mina bilder eftersom de flesta som finns sparade på datorn är tävlingsbilder eller bilder där jag redan plockat upp hästen och inte stretchar, men här är en bild på Mingmang under en framridning. Han ska alltid ha tanken -> neråt. Där är han bekväm, avslappnad och det är alltid där jag vill ha honom från scratch om jag inte säger något annat. På bilden klappar jag honom och låter honom få frusta, njuta och bara känna sig bekväm. Som ni ser så sänker han sig direkt och trivs med det. Men när jag stretchar så sänker jag dem så lågt som möjligt, varierar där hur djupt men det är ovanligt att jag medvetet rider mina hästar i något annat än i lod. Jag föredrar en låg och rund form. Ming har en tendens att vilja krulla ihop sig lite för mycket, men jag har hellre det än en häst som vill streta eller dra sig upp ur formen. (Mahjong var en sån som hellre hade för hög form och blev lätt öppen.) Skulle jag här räta på mig och ge honom längre tyglar för att få en friare hals så skulle han söka sig ännu lägre och vara väldigt bekväm. Han är lösgjord, mjuk i båda sidor så att jag utan problem kan mjukt höja ena handen och han skulle med lätthet forma sig runt den och samma skänkel. Jag skulle också kunna variera formen väldigt lång och låg men med lätthet korta upp honom. Så vill jag ha en häst.

Här är ett annat exempel där jag galopperar fram honom, alltså i början av ett pass. Då har jag haft honom lite lägre och bara låtit honom rulla på något varv i stretch, sen har jag kortat lite på tyglarna igen och har honom rund men relativt framme med nosen. Jag tror att ni förstår min tanke nu – lägg in mycket stretch i början och ibland i passen för att få hästen bekväm och för att känna lätthet, kunna rida din häst med lätthet för sits o hjälper o den har alltid tanken neråt -> rund. (Ming har lite tendens till att alltid krypa ihop lite som jag nämnde, men hellre det än för hög, spänd o öppen.)

Jag märker hur svårt jag har att skriva, berätta i ord hur jag vill ha det eller hur jag tänker kring det. Det är så lätt att missförstå och/eller att inte förstå av en text, framförallt om jag kanske missat att lägga till bara ett ord eller en extra förklaring för att inga missförstånd skall uppstå. Jag hoppas att ni förstår mig o mina tankar rätt i alla fall. Nu vill jag höra era!



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se