”Hörrö, seni özledim”

Inlägget publicerat: 04/12/12 16:31 - Allmänt, Åsiktsinlägg - 9 kommentarer

Den texten läste jag som flytande svenska och utan att tänka mig för svarade jag ”Heeej, ja detsamma!”. När jag klickade på enter och skickade iväg svaret så insåg jag att ”vänta två sekunder, var det där turkiska?” Förstod jag och svarade rätt? Och ja, nog var det turkiska alltid och visst hade jag läst av det rätt. Jag svarade på ”jag saknar dig”.

I samband med det så fick jag mig en liten tankeställare om hur lättlärda vi människor är på vissa punkter egentligen, jag menar, titta bara på oss. Vi alla kan i grund och botten olika delar som krävs i samhället, allt från skolämnen till att köra bil? Vi kan också utöva sporter så som ridsport, fotboll, hockey och så vidare. Säkerligen också minst 100 andra saker på det…

Tänk in alla små moment inom ridningen? Bara att kunna ord för varenda rörelse som till varenda ridväg. Från hästens färger till kommandon? Något som är så naturligt för oss men om man tänker snäppet längre är ganska stort och mycket. Hela tiden vill folk utvecklas och lära sig mera – och jag talar nog för många av oss om jag säger att ”man är väldigt självkritisk i många lägen”. Man vill alltid mer och blir aldrig nöjd. Ett exempel är ju min engelska? Jag har kommit efter i den och inte fått min rätta utbildning, jag tycker att den är jobbig och jag tycker att jag är dålig. Men om jag tänker i ett annat spår, i detta spår som jag är inne på nu, så kan jag ju plocka fram den lilla engelska jag åtminstone kan som ett +? Jag kanske inte är fullärd, men jag kan en liten del av det. Jag kan läsa av viss engelska bättre och jag kan skriva viss engelska bättre. Små saker som jag egentligen borde tänka fram mer som positiva delar och inte bara känna mig dålig över. Bättre att kunna lite än ingenting?

Exakt samma sak med alla andra saker, som då till exempel ridningen. Här vet jag personligen att jag är kunnig och har kommit långt i sporten lärdomsmässigt. Jag kan mycket olika delar kring häst och ridning.

Om du ibland är för självkritisk så tänk stanna still en stund och tänk efter. Även om det är normala saker som du i vanliga fall ser som en självklarhet så kan du faktiskt så mycket! Okej, om du inte kan utföra en fin passage på din häst så kan du antagligen 10 andra saker. Det är väl bra bara det!? Förstår ni mitt tänk?

Om saker och ting känns jobbiga så våga rota i arkivet och beröm er för de saker ni kan, stora som små. Ganska fort kommer ni att inse och förstå att ni kan så olika och många saker som man inte tänker på, som är för naturligt för att ens komma in i tankebanorna på. Du är bra, men du måste våga se det själv.

Materialvärld

Inlägget publicerat: 20/11/12 17:01 - Åsiktsinlägg - 8 kommentarer

Att ridsporten är en snobbsport är vi nog tillräckligt medvetna om, men hur utformas den? c?

Hur är det egentligen med hästvärlden och dess material? Hur är egentligen vår sport? Är den som fotbollen och hockeyn, jämn och rättvis där man släpper bollen eller pucken mitt på planen för att sedan själv få utvisa vilken kondis man har och vilket sikte? Inte precis. Att omvärlden ser vår sport som en snobbsport har sina anledningar, och tyvärr finns det ingen rättvisa i den sport vi utför.

För att nå som längst behövs pengar. Det är ingenting vi kan blunda åt. Bra hästmaterial finns, men det har också ett pris som inte vem som helst kan betala. Vi har material som är medelmåttig och som en vanlig ”svensson”-människa skulle kunna träna upp själv till en hyfsad nivå – men det skulle ändå inte räcka för alla kostnader runt om för att ta sig till toppen. Ridsporten består helt enkelt av rätt kontakter och resurser, men det är väl ingen nyhet. Det krävs också en jäklar-anamma och talang för att lyckas.

Men om vi ser på ”vår” nivå, de flesta av oss, jag, du, ni alla som är mina läsare som troligen ligger på allt från första året på ridskola till internationella starter, är det samma sak där? Ja, ridsporten är en materialvärld. De finns dem som har fördelen (och lyckan) att ha en stor plånbok i samband med rätt kontakter och talang. Det i säg behöver inte betyda att de får allt serverat på silverfat, men chanserna och möjligheterna att lyckas och komma längre är större. Ingen undkommer något slags engagemang eller jobb, så man ska inte underskatta de som får möjligheterna heller, det är en viktig detalj.

Det jag vill få er att tänka till på lite är just vilka otroliga olika förutsättningar vi har. Jag kan tycka att det är enormt orättvist att jag själv inte har råd eller möjlighet till att köpa mig en Grand Prix häst och träna för Kittel varje dag, men vad ska jag göra? Man har ju faktiskt chansen att välja vilken sport man vill syssla med och hur mycket tid, pengar och energi man vill lägga ner. Framgång behöver inte heller vara att bli bäst i världen eller att nå till allra högsta nivå, utan framgång kan vara vad som helst på olika nivåer. Allt som tar en framåt efter kämpande är en framgång.

Jag har fått material att jobba med som varit på olika plan. Inom en budget som varit begränsad har jag jobbat med helt gröna outbildade ponnyer som jag själv har fått plocka fram och upp i nivåerna. Jag har fått jobba med en mer välutbildad ponny och jag har dessutom fått jobba med en helt otroligt lovande ung häst från en grund/mellannivå. Det har inte gjort mig mindre rik på framgångar eller lycka för det, även om jag inte har blivit bäst eller nått toppen av ridsporten. Sen är det heller inget tänk som jag haft, att, ”jag ska bli den bästa”. Jag har nöjt mig med en nivå att gå ”så långt jag kan” med det jag har just nu. Och det har givit mig tillräckligt under den tiden som jag haft det tänket, helt klart.

När jag tävlade Mahjong, min lilla D-ponny arab på nationella dressyrtävlingar runt om landet så visste jag om vilka begränsningar vi hade och att det inte är helt optimalt att komma med en arab kanske på den toppen. Vi var en av alla de ekipage som tävlade de högsta klasserna i Sverige. Vi var begränsade, Mahjong hade varken tävlingshuvudet eller gången – men han var lydig och älskad, och det räckte. Även om jag kanske idag önskar att jag haft en ponny som jag hade kunnat gå längre med – internationellt och så vidare – så ångrar jag ändå inte den underbara tiden som vi kämpade på, jag och min lilla arab. Utifrån vår budget och utifrån det material som fanns, talangen och viljan hos både ryttare och häst. Alla har vi olika förutsättningar.Tänk efter vad du egentligen vill, vart vill du komma och hur kan du nå det? Jämför dig inte med din kompis som har andra förutsättningar och material än dig, utan jobba utifrån ditt liv och dina möjligheter. Men respektera alltid dina medmänniskor trots deras förutsättningar, för vi vet själva att ingenting är gratis på något sätt i ridsporten, inte ens tänkande eller kondis.

Kan man kalla det makt?

Inlägget publicerat: 20/09/12 18:15 - Åsiktsinlägg - 23 kommentarer

Man kan aldrig sluta förvånas över saker och ting, i alla fall inte i vår värld. Jag blir så trött på personer som omformas när de får komma fram i ramljuset. Är det okej att helt plötsligt sortera sina vänner i kategorier, byta ut vänner efter status och ändra sin attityd till den sämre bara för att man lyckas nå rampljuset ett steg längre? Svaret är för min del ganska givet, ett nej.

Det är en sak att vara glad över sina framgångar, känna att man kan sträcka på sig och vara stolt över det man åstadkommit. Lite mot ”Sverige – landet lagom”s regler att få göra, tråkigt nog, men den detaljen bör alla strunta i eftersom Sveriges befolkning är pantade på den delen att man inte skall få vara stolt över sig själv. Men när det går över gränsen där en människa tror sig ha den makten att styra och ställa, hänga ut folk, håna, kategorisera andra eller ta helt och hållet vatten över sitt huvud så går det för långt.

Vi har alla hört om de personer som behöver ”tas ner till jorden igen”. Innan var det Hollywoodfruarna och eventuellt Lasse Anrell som skulle behöva ett ankare, men nu har det övergått till… tonårstjejer och killar som råkar vara hästbloggare. Snälla skjut mig, det måste väl vara ett enda stort skämt?

Vad är det roliga med att känna sig i sån övermakt att man på olika sätt vill trycka ner andra öppet? Jag förstår inte tänket, kan någon förklara för mig? Vi är så jäkla osmarta, allihopa av oss. Varför går vi inte ihop istället? ”Hästbloggarna” for the win istället för att vara den kategorin som hänger ut varandra, som det snackas mest skit runt och som tror sig vara kungen över djungeln av resterande bloggar? När stoltheten och kändisskap har tagit en över huvudet är det dags att tänka om, tänka rätt. Alla ska på sitt sätt få känna sig bra, och har man lyckats så ska man få njuta av det och visa upp det för andra. Men det finns för tusan gränser.

Jag vill bara knäcka ett ägg i huvudet på dessa nonchalanta jädra barn o vuxna som inte har vett.

RIDSPORTEN STRÅLAR, DE HÅNAR

Inlägget publicerat: 01/08/12 13:03 - Åsiktsinlägg - 30 kommentarer

Att man aldrig skall behöva sluta förvånas över människor, framförallt inte i tävlingssammanhang? Det är förjävla absurt hur man kan skämta bort delar som betyder otroligt mycket för andra människor, eller om inte annat för ens land!?

Vet ni vilken sport som i OS i år plockade hem den allra första svenska medaljen? Det var ridsporten. Vår Sara Algotsson tillsammans med hästen Wega plockade stabilt hem ett OS-silver i fälttävlan. I fälttävlan är det tre moment som skall utföras, banhoppning, terränghoppning och dressyr. Det är otroligt mycket träning som ligger bakom, kemi mellan häst och ryttare och inte främst en bra dagsform för TVÅ individer under samma tillfälle. Och jag säger det igen – Sveriges FÖRSTA medalj av x antal sporter som gått av stapeln.

Vi alla hästmänniskor som förstår vad sporten innebär och vet hur mycket slit och möda det står bakom all framgång svävar på moln över alla otroligt bra insatser från våra svenska ryttare och framförallt till Saras medalj. När man dag ut och dag in måste sköta om sina hästar, allt från motion till stallskötsel. Oavsett om det är snöstorm som blockerar vägarna eller en het sommardag. Alltid. Och vi har förståelse för att ni icke-hästmänniskor inte kan se er in i vår sits kring hästeriet, men då har ni heller inte rätt att håna.

Man tycker ju att resterande människor i landet också skall glädjas åt en första medalj, och det gör säkerligen en hel del. Det vore pinsamt om man inte gör det. Sen finns det ju dem som är för egenkära för att kunna erkänna ridsporten.

Det är framförallt den här filmen kommer in. Det är ironi – eller ska vara ironi från Punchline.



Jag skulle inte brytt mig och antagligen skrattat åt filmen i vanliga fall – men idag bryr jag mig. Varför? För detta är smutskastning på en framgång. Oavsett om det är ironi eller inte så är det ett otroligt korkat tillfälle att smälla till på, där man säkerligen har en baktanke i det hela ändå – att trycka ner ridsporten. Som vanligt. Alltid ridsporten. Egenkära människor utan framgång själva?

Vad tänker man med är min fråga? Hur kan SVT vilja bidra till mer debatter kring ridsporten än vad som redan finns? HUR HAR MAN HJÄRTA ATT HÅNA ELLER TRYCKA NER EN SPORT SOM PRECIS FRAMSTÄLLT SVERIGE SOM BRA? Hur kan man vara så respektlös mot Sara Algotsson?

Helt otroligt, helt jävla otroligt.

TACK

Inlägget publicerat: 28/07/12 11:06 - Åsiktsinlägg - 7 kommentarer

För alla kommentarer som jag fått in på min fråga om mina ”tävlingsutvärderingar”. Jag blev POSITIVT förvånad måste jag säga. Vet ni varför? För att majoriteten av er och näst intill alla svar var att ni faktiskt läser hela inläggen och får ut någonting av det. Det gör mig otroligt glad, att jag genom mina texter, bilder, filmer och tankar kan ge ut inspiration.

En ritt KAN INTE baseras på ”jag nollade 120” eller ”jag fick 52% i LA”. Det är allt runt om som man skall titta på främst, och förstå. Alla kan vi läsa av ett resultat, hur lätt som helst, och hur slappt som helst. Men för att försöka förstå resultatet eller för att få en inblick i ritten så är det med hjälp av filmer, bilder och utvärderingar som vi kan nå dit. Man kan inte bedöma någon utifrån en siffra.

Det är så mycket som väger in på en en start. Dagsformen? Banan? Underlag? Väder? Domare? Tid? Utrustning? You name it! Och för att få en rättvis bild av ett ekipage tycker JAG det är viktigt att kunna läsa och förstå varför olika situationer blev som det blev. I alla fall så som ryttaren anser och tänker. Det är ju trots allt denne som varit pilot under ritten och kan nog återberätta i alla fall känslan bäst.

Även om det är tråkigt ibland att läsa allt för långa tävlingsutvärderingar (tycker till och med jag) så är det en hjälp till framgång för en själv. Man snappar upp så mycket omedvetna tips som man inte tänker på, faktiskt. Dessutom kan man få en förståelse för saker som man inte kanske visste innan eller trodde.

Därför är jag imponerad utav många av er som kommenterade. Ni är smarta, och dessutom visar en ödmjukhet när ni tar er tid till att åtminstone försöka förstå er in i dagens tävlingssits eller noggrant analyserar hela utvärderingen. Ni gör er själva en tjänst också, eftersom man alltid får ut små små saker av det hela. Fastän jag inte är någon proffsryttare så har jag tävlat länge och tävlar mycket, utvärderar varenda tävling oavsett resultat. Jag står för om det är dåligt eller om det är bra, och jag plockar alltid fram både svagheter och styrka. Jag skriver ut mina tävlingar främst för min egen del, för att jag ska kunna analysera min ritt på ett bättre sätt och kunna titta tillbaka på längre fram. Men jag gör det öppet – för att dela med mig till er, eftersom jag vet hur nyttigt det är. Jag kan säkerligen bli skrattad åt om jag skriver någonting som en läsare inte tycker stämmer, te x någonting som inte syns på film men som jag kände av och skriver om. Men vad gör det mig? Det är inte jag som går back i min utveckling i alla fall, jag analyserar ju min känsla och utifrån mina erfarenheter och går vidare för att bli ännu bättre. Vi gör det tillsammans, vi vill väl bli bättre allihopa? Come on, vi är från samma land, det borde väl åtminstone ge lite katching till att stötta upp varandra och bli bättre?

Sen finns det ju dem som ständigt vill hata och hoppas på ”o-lycka” till folk. De vill bara skicka dåliga vibbar och hoppas på dåliga resultat för någon annan. Tyvärr tyder det bara på en enda sak – dålig självkänsla som måste bekosta sig på andras misslyckanden. Förhoppningsvis försöker dessa förändra sig, framförallt för sitt eget bästa, om inte – fuck you bitches 😉

Jag är ingen superryttare, jag har ingen högt utbildad GP-häst, jag är 19 år gammal och rider inte ens internationellt än- men jag har mål, en otroligt fin häst jag får lov att rida och framförallt – jag har så jävla roligt under tiden och vill hjälpa och få hjälp av andra på vägen. Även om målet inte är att bli bäst, så har jag målen om att bli bättre. ♥



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se