Duc de Mariposa

Inlägget publicerat: 26/04/15 22:40 - Allmänt, Gästbloggare, Grooming, Switzerland - 3 kommentarer

Eva har fått fri hand att skriva ett inlägg om sin absoluta favo och topphäst, så här kommer en presentation om våran MP, Duc de Mariposa. Jag har rättat inlägget lite här och var då Eva har en toppenbra svenska men bryter på norska vilket kan bli lite roliga ord och meningar ibland, men jag tror att ni ska förstå allt nu efter en snabbkorrigering.

Francois, sponsor och även min kille såg Duc som 4 åring hoppa i Belgien och efter det köpte han honom. Han gick direkt till team ryttare Trevor Coyle som red honom tills han var 7 år. Samma år kom det en ny team ryttare till PRO Horse International – Abdel Said. Abdel red Duc i 160 klasser redan som 8 åring med bra resultat, bland annat World Cup och Global Champions tour. Tyvärr var inte succén långvarig. Konflikter uppstod och duktiga Abdel hade även under denna tidpunkt fått många andra sponsorer och avslutade sitt samarbete med PRO Horse International.

Även om Abdel är en mycket bättre ryttare en mig kan ni se på filmen här under att Duc nästan går i stil med rollkur på sluten med Abdel.

Team ryttare Pius Schwizer tog efter det över Duc. Duc hoppade bra 140 – 145 med Pius i Neumunster, men i GCT Hamburg hade han 21 fel i 140 första dagen. Pius ringde Francois och var ganska irriterad i sa at han inte satt upp på Duc igen och att han skulle ge the xxxx horse to Eva, alltså mig. Under den tiden hade jag hästarna i Danmark och tränade förr norska Robin Grauff. Robin var skeptisk till att jag skulle rida hästen. Men Duc kom till Danmark, och vi åkte först på en liten tävling där jag och Sofia hade med oss våra två fyraåringar. Jag red Chap och Sofia blev placerad som nr 3 i 1m med Hope! Jag och Duc red 115 och 120 felfria! Nästa tävling var 130 på Bäckegaarden, som var en mera teknisk och större tävling. Duc som aldrig hade haft en tjej ryttare tidigare tog tillfället i akt och stannade på 1:an. Jag gav honom en ordentlig slam slam med spöet och han hoppade resten av banan, med några bommar ned. Efter det åkte vi till Schweiz för och tävla. Duc var van med och bli riden med mycket starka bett och press, galopperad framåt med att hållas väck från hindren av ryttaren. Jag rider mycket framåt och gillar inte stora Pelham eller långa kandarstänger. Så vi hade många fel i början. Francois tränade mig och trodde till 100% på att vi skulle fortsätta rida Duc så här och att hästen skulle komma på och inse själv att han måste backa av. Jag minns att Trevor Coyle sa till mig och Francois att det aldrig kommer och fungera. Men sakta och säkert gjorde det det! Vi hade hästarna hos Willi Mellinger i mellan tävlingarna i Schweiz. Jag red min första felfria 140 med Duc i Ascona efter en veckas hårt jobb i hop med Francois. Se den här:

På den tiden var det Kanouk Des Essart som var min första häst och som jag red upp till 155 på, Kanouk var en äldre lite mkt använd häst och meningen var att Duc skulle ta över vilket han också har gjort. Duc och jag har haft många goda rundor i hop med också katastrofer.. Eftersom att jag vägrar att betsla upp honom kan han ibland komma på att han skall hoppa ett par hinder och sen köra tre varv o fullt sken runt hela banan.. Haha, eller som när jag skulle vara snäll och låta honom gå 130 i Oliva, ta ett språng i en tvåstegs kombination… Jag måste helt enkelt jobba med min egna ridning och bli bättre och jobba på hans lydnad!

  

Her kommer en super runda med mig och Duc från CSI*** i Humlikom Schweiz förra året! Då vi blev placerad i 150 med ryttare som John Whitaker efter mig på resultat listan!

Vore kul om ni vill lämna lite kommentarer! Tänkte även gästblogga ett inlägg om lite hur vi tränar dom förskälliga hästarna.

Jag tycker jag o Sofia är TOP TEAM! Kram på er

I don’t want snow

Inlägget publicerat: 24/01/15 09:05 - Gästbloggare, Gennes life - 3 kommentarer

Att vakna upp i lastbilen innan alarmet ringer, inse att värmen inte fungerar igen och trampar runt på det mörka och kalla golvet utan strumpor för att dra på sig kläderna är inte kul. I hate it rent ut sagt. Inte blir det bättre av att öppna dörren sen på väg ut mot stallet och inse att hela trappan är vit. VIT.

Min ryttare kommer bli överlycklig när hon vaknar sen, hon tycker att snö är såå häftigt och vill bygga en ”snowman”. Haha, amerikanare alltså…

IMG_1848.JPG

Norah Kohle gästbloggar

Inlägget publicerat: 20/02/14 15:02 - Gästbloggare - 3 kommentarer

Hej på er!
Sofia har bett mig att gästblogga om mig och det jag sysslar med, så det är väl bara att sätta igång antar jag…

Mitt namn är Norah Kohle, och jag gick i Gennes klass på SRG under två år. Ett par av er kanske känner igen mig sedan tidigare? Min ponny Conny har figurerat på Gennes blogg ett par gånger, ni vet… bilderna när Sofia blir avslängd av en tjock lurvig vit ponny? Det är min grabb det. 😉

Det jag håller på med kallas i alla fall för Natural Horsemanship, och det handlar inte om att lära hästarna slänga av folk till höger och vänster, det är bara en liten del av träningen. 😉 Nej, skämt åsido. NH handlar om att sätta sig in i hästars psykologi på ett lite djupare plan, oavsett om man håller på med dressyr, hoppning, körning, skogsridning, western etc. Mitt mål är en häst som är balanserad på alla plan, såväl fysiskt och psykiskt som i relationen med mig, och som vågar utforska och ställa frågor. När min häst väljer att vända sig till mig i alla situationer då han blir osäker, då vet jag att jag har lyckats!

Något jag annat jag brinner för är trickträning, en sorts förlängning av NH. Jag älskar att experimentera med mina hästar, prova mig fram och se vilka metoder som fungerar och vilka som inte gör det. Så länge man låter en god kommunikation vara ledstjärnan, finns det egentligen ingenting man inte kan göra. Mina hästar kan ligga ner, stegra, dra filtar av ryggen, gapa, plocka upp saker från marken, flema, pussas och kramas, vinka, sitta och så vidare. Inte för att det har något syfte, utan för att jag gillar att utmana vår kommunikation.

Det är vanligt bland hästmänniskor att man sätter upp otroligt många hinder för sig själv – ”Min häst går inte att lasta… Jag stannar väl här hemma och tränar då…” – ”Nej tack, jag följer inte med på uteritten, min häst bara drar…” – ”Oj vad du har grisat ner dig, jag önskar du inte var så rädd för vattenslangen så jag kunde skola av dig…” – ”Nej jag hinner nog tyvärr inte följa med ut idag, jag måste longera min häst i två timmar innan jag kan rida.” – etc.

Detta gör att man blir så otroligt begränsad i allt man gör, och då är det långt ifrån så kul som det kan vara. Om man istället ger sig den på att lösa alla problem man har, och man lägger ner tiden det tar på att jobba med sin häst på en lite djupare nivå, kommer man upptäcka att det inte bara är de där specifika problemen som försvinner, utan hela umgänget med hästen blir så otroligt mycket mer avslappnat. Och plötsligt har man tid att göra alla de där andra sakerna man inte kunnat innan!

Det är lätt att bli avskräckt när man som dressyr- eller hoppryttare får bilden av att NH handlar om att veva lite rep mot sin tjocka, smutsiga, ovårdade häst. Det finns dem som är så, och det är inget fel alls i det så länge dem är lyckliga, men NH är så mycket MER!

Jag jobbar som tränare inom detta, och faktiskt är det så att ungefär hälften av alla mina elever är satsande tävlingsryttare. Jag anlitas mycket för att hjälpa till att lösa specifika problem – så som lastning till exempel – men majoriteten väljer sedan att fortsätta träna för mig för att utvecklas på andra plan vid sidan om sin andra träning. Det är ingen ovanlighet att man plötsligt upptäcker alla de där andra små problemen som man är så van vid att man inte ens tänker på dem. Hästar som behöver drogas för att skos, hästar som knör sig ut ur boxen, hästar som behöver schasas ut på volten vid longering, hästar som hugger vid sadling, hästar som inte står still vid uppsittning – listan kan göras lång. Tänk vad vi står ut med, när det finns så enkla lösningar på de flesta problem!

För att kunna lösa ett problem där hästen är tillfreds med lösningen, tror jag att det är viktigt att man granskar sig själv först. Om jag har lärt min häst att börja gå i samma ögonblick som jag rör på mig – är det då så konstigt om han går iväg när jag är på väg att sitta upp? Om jag longerar min häst i en halvtimme före varje ridpass, är det då så konstigt att jag behöver longera längre och längre varje dag för att trötta ut honom?

En god relation måste börja med ett ömsesidigt ansvar. Jag som tränare ansvarar för att beskydda min häst från faror, hålla vad jag lovar och vara lyhörd för vad han har att säga. Min häst ansvarar för att vara lyhörd för vad jag har att säga samt att försöka göra vad jag ber om. Om jag garanterar att transporten inte är farlig, då kan jag inte slänga igen bommen bakom och stänga in honom så snart han gått in för att hindra att han slänger sig ut igen. Därmed kan han inte heller göra som jag säger och lita på att transporten inte är farlig nästa gång – förra gången blev han ju instängd innan han var övertygad! Jag måste alltså alltid kunna stå för vad jag säger, är transporten inte farlig så är det min uppgift att övertyga honom om det. Först när jag uppfyller min del av överenskommelsen kan han ta sitt ansvar och försöka göra vad jag ber om.

Ett annat exempel är hästar som drar på hinder. Om ett ridpass består utav 60 minuters konstant tryck i munnen, förutom de sekunder hästen är över hindret och får eftergift, är det enligt mig inte så konstigt att hästen skyndar sig fram till hindret. Om man däremot ger hästen en chans att ta sitt ansvar, kommer man upptäcka att han verkligen växer i sin uppgift. Kan du trava fram mot ett hinder utan att din häst går upp i galopp och drar mot det? Kan du göra det på långa tyglar? Kan man inte det, är det ett bevis på en relation där ingen av parterna tar sitt ansvar. Din häst vet att han får ingen eftergift även om han travar lugnt mot hindret, så det finns ingen anledning att göra som du säger. Du år din sida vet att din häst kommer att börja dra, så det finns ingen anledning att släppa på tyglarna. Tänk om det inte behöver vara så? Tänk om du kan lita på att så länge du inte säger något annat, går din häst i den gångart och den riktning du bett om även om du inte konstant upprepar kommandot. Tänk om din häst kan lita på att om han bara tar sitt ansvar, kommer han fram till hindret så småningom – och han slipper drag i munnen. Vore inte det härligt?

Sedan är det ju värt att påpeka att NH inte enbart handlar om problemlösning. Det går givetvis lika bra även om du inte har något specifikt problem. Att ”träna NH” ses av många som att flytta hästen till höger och vänster, rida utan träns och lära hästen ligga ner. ”Vad ska det vara bra för?” förstår jag att många traditionella ryttare tänker, det finns ju inget som helst syfte med det. Men, återigen, det är inte VAD du gör som spelar roll, utan HUR du gör det. Jag började min resa med en triangelmärkt häst, så där fanns det inget som helst syfte att lära honom piruetter annat än att det kanske kan vara kul. Jag valde vägen mot ridning utan träns och longering utan lina, för att JAG lockades av det.

Det är det jag älskar med NH – det finns en väg för ALLA.

Ha en bra dag, så hörs vi kanske igen någon gång! Vill ni läsa mer om mig kan ni göra det på www.norahkohle.se.
/ Norah

Guest blogging from Holland

Inlägget publicerat: 11/02/14 07:07 - Gästbloggare - Inga kommentarer

Well hello there blogreaders from Gennes.se!

Sofia asked me to write something here on the blog,  so that’s what I am going to do right now haha.

masterrr

My name is Rean Landman and I am not from Sweden, And I think you have already noticed that, because this is English and not Swedish. I am reading this blog for a loooooong time, since team SL, I really did liked to read about Ming Mang and the SRG haha, but now the grooming and job part is also very interesting!

Good,

I Am from the Netherlands, and live close to Groningen, a town in the north of the Netherlands. We have 3 horses, Maurice , Falitha ( a 3 year old jumper, now in the fields) and Uni ( the  jumper from my sister) I really love to read the Swedish blogs, how strange? , if you have also a nice blog please say it at my blog and I will read it! I am 18 years old and ride dressage, I always had young horses until Maurice. Maurice is like 1.83 m high, and me…. I am just 1.64 m but I love big horses from now haha..

Maurice is a horse and he know the things like the flying changes,  one tempis and canter pirouette and a little bit of the passage. Looks really nice , but I can say one thing to you ! He isn’t easy!   First weeks were difficult! We had some problems like :  he only  wanted to do the passage, I just didn’t get him in his normal trot, and later we had the problem :  that I just couldn’t do the trot, it was like walk – canter / canter – walk, haha…. But now we are understanding each other and believe me, that’s a great feeling! We are competing at the M level here in Holland, and we are hoping that we can start at S level before the summer! But sad enough Maurice does have an injury, but hope it will be okay in like 2 months from now.

This  summer we went to Germany, I worked at a stable  in Vechta,
( Hengsthaltung Kathmann )  Maurice came with me, however the First weeks there he was sooooo nervous, he became very skinny…He went with another horse to the fields, every night,  ( he couldn’t stand alone) He became bigger again.

I went to a few big competitions in Germany, went to the shockemohle shop , and more great things, after a big 3 months it was time to go back home again. Believe me…. When I came home, it felt very strange haha.. Maurice got all his muscles back now also, much better.

And I started with my new school,  Equine study -> To a groom. First I wanted to do the horse sports study, but that level is here in Holland  is really low from that study, so that’s why I chose the education that I’m doing now.

·           the differences between Sweden and Netherlands

1.    Horses in Sweden are much more expensive than here in the Netherlands, while you have more quality here in Netherlands for less money.

2. More snow! Really love snow.

3.    Houses in Sweden are much cheaper, with much  more ground.

4.    Looks like everybody in Sweden does have so many nice Sharp pictures haha

5.    Sweden , I believe is the country with the blogs, here in Holland, I really do believe I Am the only blogger.. About horses, training, competitions.

That’s why it would be so much nicer to be Swedish because at the blogs you can write what you want, about your feelings, your life… Dutch people will think : why the hell do you want to write your life at the Internet?
You can read more at my own blog : www.reanlm.blogspot.com There is a translator.

600592_446470188784940_1786555174_n

A hug to the readers of www.gennes.se .

Rean from The Netherlands.

Gästinlägg

Inlägget publicerat: 17/09/13 13:34 - Alanya, Gästbloggare - 3 kommentarer

Hallå där!

Nu har vi äntligen anlänt, Alexandra och Hanna aka trumpsta mothafuckers. Sofia bad oss att kirra ett inlägg angående våra första intryck av Alanya. Det är vår första gång i staden och vi båda hade stora förväntningar på grund av allt positivt som Sofia berättat. And let me tell you, hon hade inte fel. Sol, bad, fest och trevliga människor, ja tack!

Tur att vi är här med Sofia då hon känner var och varannan människa som man går förbi. Turkiska ord kastas hit och dit, vi nickar och skrattar lite trots att vi egentligen inte har en aning om vad som sägs. Trots upprepade lektioner i turkiska så är det enda ordet som verkligen fastnat ”git” (betyder stick). Fantasifulla tjejer som vi är så tänker vi ”gitta broshan” och så var det problemet löst.

Sofia är en bra värd, hon städar var 10:e minut och golven skiner så fantastiskt. Dock har vi en känsla av att hon tycker vi är lite smutsiga om fötterna och att vi sprider ut oss för mycket. Men det kompenserar vi med kramar, smicker och svenskt lösgodis.

Två dagar spenderade i fantastiska Alanya, 12 more to go. Vi återkommer med ännu en lägesrapport längre fram, kan tänka oss att ni redan längtar. Nu lagas det mat, musiken pumpas och utgången börjar så smått att vara på ingång, maaaaagiskt!

Puss och kram /Alex & Hanna



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se