Detta är vår fina femåring Chap. ”Vår”, ja juste, jag är ju inte där längre. Äh, hon kommer alltid att vara en del av mig/för mig också i och med att jag varit med i princip från början när hon kom till E. Jag red ju unghästarna och importerna väldigt mycket när de stod i Danmark 2013, och fick vara testpilot på diverse läskiga hinder och vattenmattor. Vi lärde henne faktiskt att hoppa stor vattenmatta under den perioden, duktiga lilla flickan kunde hon med till slut.

Förr krullade hon ihop sig och knäppte av i nacken vilket givetvis påverkade att hon inte såg hindren. Vi jobbade konstant med att bara rida henne med huvudet upp och resultatet har blivit nu något år senare att hon kan ridas i varierad form utan problem och hon är ärligt talat den som jag tycker bäst om att rida av alla hästar i stallet just nu. Mjuk, relativt känslig både på hjälper och i munnen, snäll och trevlig. Skulle hon inte kostat typ ”några” hundra tusen för mycket för mig så kanske hon hade fått komma hit, haha. Hon är en hoppkanon dessutom 😉

Här är några bilder från en av våra första dagar i Oliva Nova när Chap fick träningshoppa på Clear round banan.

En liten sammanställning från Oliva Nova och dess Mediterranean Tour måste jag såklart göra! Två veckor har vi fått vara involverade i varma dagar med fullspäckade tävlingsdagar på fina stora banor. Tacksamt nog har Oliva enbart 7 banor, varav tre tävlingsbanor och resterande framridningar samt träningsbana. En av dessa är gräsbana – en grooms dröm att enbart ha en gräsbana. Jag broddade nog enbart ca 6 gånger under två veckor. Allt var egentligen ganska nära, det enda som låg långt bort egentligen var gräsbanan och dess framridning om man skulle dit med häst och behövde gå runt alla andra banor, utöver det inget anmärkningsvärt.

Vatten fanns här och var runt om vårt enormt stora tältstall, spolplatserna fanns ca 10 styck relativt nära utanför oss också.

Framhoppningarna var bra ordning på startlistorna följdes inprincip hela tiden som de skulle vara och samarbete vid upphöjning/sänkning var helt OK. Visst fanns det vissa gäng som tyckte sig äga hindren mer än alla andra, men det kommer man ju aldrig över på stora tävlingar.

Skogsridning fanns ju inte något, men däremot fick vi ju rida på beachen vilket ju var en upplevelse för både hästar och ryttare så det jämnade ut sig gott! Det är inte alla tävlingar som har en egen playa 😉

Maten på tävlingsplatsen var kanske inte jättemycket att hurra för, dyr också för den delen, dock var getostsalladen helt enormt god som gå att äta i det stora ”fintältet/baren”. Rekommenderas om ni åker dit! Kiost med OK urval fanns också på tävlingsplatsen.

En bra personal som faktiskt hade koll på läget var det också. Jag blev bundis med både en av killarna med mest bossighetsstandard över stället och fodertjejen och skjutsades runt på tävlingsplatsen i början, haha. De kunde prata engelska och man fick information om man frågade saker, bra ordning och koll helt enkelt. Sedan rekommenderar jag att ni själv har stenkoll på hur mycket foder ni beställer och övriga kostnader, allt som rör tävlingen då för höga kostnader har skett här och var.

Jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka till Oliva Nova’s tourer!

En sak som jag reagerade på kraftigt på en utan framridningarna i Oliva var vissa ryttare vars form på hästen var lite väl extrem. Jag vill inte hänga ut några namn, men jag har i efterhand fått höra både det ena och det andra om vissa av dessa.

Jag brukar inte tycka eller bry mig överdrivet mycket, men när jag såg framförallt en ryttare som verkligen överanvände sina händer och olika inspänningar så knep det sig i min mage. Jag kunde inte sluta glo och var så nära att spotta ur mig en fråga varför i hela friden han rider runt som han gör. Flera av ryttarens hästar drogs ihop i något som är det jag nog skulle kalla rent och rakt av rollkur. Det var inte ett lite grovt tag utan upprepande kvarhållande starka drag. Hästen hade ingen chans att få fram nosen utan fick hållas med hakan i bringan och med en hård hand i denna ställning också ställas åt diverse håll. Från påstigning av hästen tills avstigning i denna brutala form fick hästen utstå.

Jag fick verkligen ont i magen över att se de stackars hästarna dras ihop så kort och se så obekväma ut. Men vad skulle hända om jag, en 21 årig tjejgroom står på framridningen och ifrågasätter? Ingenting mer än att jag skulle bli den som dumförklaras. Tyvärr, det är så det fungerar på den här nivån i den här sporten.

Tog mig i alla fall min frihet att filma en väldigt kort snutt på en framridning där jag tyckte att en ryttare inte gjorde allt rätt. Det är bara en liten och ”inte så farlig del” som syns på filmen. Så tråkigt!

Utan sömn väntade jag ut timmarna i natt och fodrade hästarna deras blötlagda specialhö vid 01:00. Redan vid 01:30 var vi lastade och klara med styrfärd norrut. Nu har vi kört i ca fem timmar och har ett kort break på en bensinmack för bensin och lite matpaus för pollisarna. Det har äntligen ljusnat och trots min sömn på ca 1 timma i lastbilssätet så är jag ganska pigg. Någon lär ju sova gott imorgon när vi kommer fram…

Se hur tolt stallet var när vi lämnade inatt! Alla har lämnat under hela dagen igår framförallt mellan klockan 18-02, lastbilarna bara drällde hit och dit och groomer samt hästar ööverallt. Tråkigt med ett slut men ändå skönt!

Då var vi där, den sista tävlingsdagen är över och inatt ger vi oss iväg med sikte hemåt. Det känns tråkigt att ha packat ner alla boxgardiner, kört ut fodertunnor, packat tävlingsskåpet och börjat plocka i lastbilen samtidigt som det såklart ska bli skönt att komma hem.

Men visst kommer jag ju att totalsakna värmen… Vill inteeee ha kyla och vinter, fyser ju redan nu med 18 grader…