Under fredagen drog vi iväg tidigt på morgonen för att ta oss till tävling. Jag startade fyraåringen Hope som jag ridit lite mer nu det senaste när jag har haft alla hästarna i nästan två veckor. Hon har varit duktig och fin tidigare, men har under några månader nu varit helt bakom flötet. MEN – nu är hon tillbaka på rätt bana igen och går som en klocka ärligt talat, det visade hon i helgen!

Resultat fredagen: Ett ner i första klassen 1m som var en clear round, i andra 1 metern som var en vanlig klass var vi nolla och fick till och med en 3:e placering på det hela!!! Vem var gladast tro, jag eller Eva?

Hon kändes så ärlig och lyssnade otroligt bra på mig. Ville jag sätta tillbaka henne, ja då lyssnade hon, och ville jag ha fram henne lite så svarade hon även på det. Ingen tveksamhet på hinder överhuvudtaget och hoppade med stort scoop. Hennes bakben är inte illa pinkade, och jag flög nästan som en vante vid några extrema språng, haha.

Resultat lördag: Tyvärr föll sista bommen i grundomgången, 1m. Den här rundan var rakt av utbildningssyfte, eller ja, Eva ville att jag skulle ta tillbaka henne mycket eftersom problemen med henne under flera veckor har varit att hon bland annat dragit iväg och stängt totalt av. På en linje som var ville Eva att jag skulle få in 6 galoppsprång, så mycket skulle jag ta tillbaka. Jag sa, vad händer om jag får in ännu fler då? Det kommer hon inte kunna få var svaret. Evaaaaaaa 😉 Tro tusan vi fick in 7, haha. Lilla tjejen är väldigt lyhörd och uppmärksam igen, inte alls knäpp längre. Hon behövde säkerligen dessa mer inriktade dressyrveckor! Så även om jag tyckte att jag kom i botten på många hinder (eller ja, väldigt nära åtminstone) och inte fick ett flyt så var Eva väldigt nöjd över rundan och har berömt mig för att det var en perfekt runda utbildningsmässigt, så det är jag glad över!

Tyvärr fastnade vi inte riktigt i rätt sekund av den enda bild som togs när jag red… haha

I lördags debuterade jag och lilla turbo-femåringen 110 cm på kanske inte det allra mest planerade sättet som man kan ha debuterat på, men ändå. Klassen startade vid 07.00 och vi var givetvis försenade iväg. När klassen hade startat brummade vi in på parkeringen, hoppade ut och Eva sprang till sekretariatet för att se hur allt låg till och om vi kunde få starta senare. Vi hade var sin start i 110, Eva skulle varit först ut men hade ju missat den, och vi fick svaret att bara en av oss skulle få starta. Det fick bli jag. Om jag kom till start vid nummer 20, jo men grattis kör hårt! Vi hade tre hästar med oss och min var i mitten, så det var bara att hux flux kasta ut stoet som vi hade längst ut, ut med min och sedan slänga på utrustningen medan jag slängde på mig allt mitt… travade bort till framridningen och körde en snabb framhoppning för att samtidigt lära mig banan genom att titta på banan när folk red. Efter en stund insåg vi att jag hade blivit flyttad lite längre bak i alla fall och kunde andas ut något på framhoppningen. Det var lite stress-känsla men jag hade ändå fått memorerat in banan och var taggad.

Väl på banan blev jag lite förvirrad av att Nashmil och Eva ropade utifrån när jag skrittade runt där att ”Sofia, efter han som rider nu startar du oavsett vad dem säger!”. Anledning? Krångel i startlistorna, jag stod anmäld på tre hästar varav en av dem var Nashmils. Det hade inte varit så illa om dem sa fel hästnamn, men Nashmil hade precis varit inne och strukit sin häst eftersom det var ändrade planer och hon inte skulle starta. Hon visste inte att jag skulle in och starta min häst på hennes hästs namn just den starten… Haha, men dem ropade upp mig som planerat i alla fall och jag red. Dock lite förvirrad och stressad o hade väl inte den bästa ridningen. När jag blir nervös eller stressad just i hoppningen så har jag väldigt svårt att se avstånden – avsprångspunkten eftersom det är min stora svårighet normalt sett också. Därför måste jag ta på mig många dåliga språng den här rundan, MEN jag är ändå väldigt nöjd för jag red ändå med tanken och målet ”vi ska över alla hinder” och runt hela banan.

Resultat: Vi fick två ner, ett helt oturspet och ett då jag la honom heltokigt på en oxer. Men vad gör det? Min första 110 på storhäst, min andra hopptävling på loppet av flera år och framförallt så måste jag nämna det igen – hoppning! Jag har roligt och hästen som jag startade utvecklas så fint och verkar stormtrivas att få tävla. Att jag är höjdrädd är också en kul grej att jag ändå hoppar hejvilt på nya hästar. Nästa helg blir det tävling igen, utan Eva dessutom.. herrejisses!

Idag packade jag och Eva på var sin häst på stora lastbilen och begav oss iväg till en tävling. 1 meter på gräsbana var min klass och jag startade en 5 årig turbohäst som jag ridit några gånger. Målet med den här är bara att lära sig och få rutin på att tävla. Det gick så in i h*lvete fort och jag fick verkligen rida med både skänklar och huvud. Tyvärr ett pet på första, lite oförsiktig där vill jag nog påstå men resten var bättre språng och jag är väldigt nöjd över både hästen och min egen ridning. Jag kom tillbaka bra och tvingades sitta tillbaka på baken och lägga bättre distanser samtidigt som jag behöver passa så att han hoppar. Han är lite smått osäker men hoppar det mesta när jag stöttar upp, teamwork liksom.

Så jäkla synd att vi glömde videokameran… och vanliga kameran dessutom. Ingen film idag alltså.

Imorgon debuterar vi 110 och jag är så taggad men kan inte riktigt fatta det. Vad händer? Önska oss lycka till!

Än en gång blev det en resa till Göteborg och vår hemmaklubb där det var dags för KM. Det blev en medelsvår C:2 då det enbart fanns MSV B:5 eller högre utöver C2:an som inte var lägre om man säger så. På vår senaste tävling så var jag säker på att den var den sista, men efter tips avslutade vi på denna istället!

MSV C:2

Framridningen var nog en av de skönaste någonsin. Jag lyckades hamna nästan hela min framridning SJÄLV i paddocken med tak. Under början var det en annan häst som reds runt, men sedan var jag ensam. Resterande valde att rida fram i ridhuset på den avdelade sidan av ena banan. Så jädra skönt att kunna rida exakt hur man vill och inte känna sig i vägen eller att ha folk i vägen!

Mingpling var SÅ fin och framme – det var inte som senast då han ”stoppade upp”. Genomsläpplig och påverkbar helt enkelt! Lite rak i höger öppna samt slutorna längst spåret (bättre diagonalt), men gjorde väldigt bra vänsteröppnor. Svarade bra på tempoväxlingar och var riktigt fin i galopparbetet. Han gjorde ett par riktigt 8-9 (!) mässiga ekla byten från förvänd galopp.

Jag kan sammanfatta framridningen som att det var ”70%-mässigt”, allt flöt och han var fin och lydig.

På banan försvann den där 70%-känslan och det blev lite spänt och jag tror att jag kanske fegred en aning? Svårt att avgöra, men det kändes orytmiskt på något sätt. Det blev lite hackigt, jag ville ha flyt med mig in och genom skolorna men Mingmang svarade inte riktigt på det utan stoppade upp lite. Blev lite snabb på ibland och lite för tillbaka ibland – det som lätt händer med en häst som lätt blir spänd och har lite nerv och vill så mycket. En del saker var bättre än andra. Något som håller i sig är detta med enkla byten som han har blivit hundra gånger bättre på än i början. Han fick alltså 4:or på dem förr, nu får han 7:or och 8:or. GRYMT!

En sak som han också gjorde väldigt bra på banan enligt domaren var bakdelsvändningarna. Lite förvånande för mig eftersom jag som ryttare har svårt för dem – och Mingmang inte heller har det lättaste för dem – och vi inte brukar få till dem speciellt bra. Idag fick vi betalt både en 6:a och en 7:a! Det är en höjning från 3/4:or det. Tackar vi för.

Resultatet blev 63,33%

Domarens kommentar var följande: ”Delvis ojämn takt i trav. Förbättra skritterna, ga. bra galopp. Mer undertramp & påskjut från bakbenen ga bra bjudning. Rör sig i balans men ska vara mer eftergiven i innersidorna. Snygg sits, ga god effekt av hjälperna. Du red ganska noggranna vägar och hade rätt tempo.”

Min syn på det: Jag kände bara besvikelse efteråt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som inte gick igenom till hundra procent men jag tror att det berodde mycket på mig. Min ridning kunde varit bättre kan jag nog tycka, samtidigt som Mingmang kunde flytit på lika mjukt och fint som på framridningen. Det var liksom ingen DÅLIG-DÅLIG ritt men inte heller någon TOPPENRITT. Men med tanke på hur jobbigt vi haft det senaste så var det ändå en ganska bra ritt. Och ja, procentmässigt så är det ju inget dåligt resultat i en medelsvårklass, även om jag vet att vi kan så mycket bättre (:

Med detta tackar vi verkligen tillslut för oss på banorna – vi kom, vi sågs, vi var DEM ♥