Hard work

Inlägget publicerat: 30/03/13 15:32 - Dagens ridpass - Inga kommentarer

Första dressyrpasset på flertalet veckor för min del är nu utfört, och det med bravur! När vi väl tagit oss bort till ridhuset i ganska stormig kyla så började vi med uppvärmning. Min tanke är att hästen redan från scratch skall ha tanken ”neråt”. Den ska alltså söka sig neråt – framåt bara jag börjar plocka upp tyglarna. Det här är motsatsen till vad jag har varit med om under mina veckor nu med hopphästarna, de har inte starten där jag skulle önska, men så är det ju bara. Martijn var i alla fall som han skulle och travade bekvämt fram på mjuka tyglar och ställde sig med lätthet åt önskade håll.

Jag gjorde redan i tidig uppvärmning en del övergångar skritt – trav bara för att checka av att han är ärligt framme för skänkeln men också fram till bettet och inte slinker upp i form eller tappar energi bakifrån bara för att jag bromsar upp lite. Det är en finkänslig tråd det där att få det jämt, men jobbar man konstant på det och finslipar så kommer det så småningom att sitta mer och mer. Min kille har då åtminstone utvecklats på den fronten enormt, och han är ändå väldigt känslig av sig och har tagit och tar fortfarande sin tid. Hur som helst så repeterade jag många övergångar för att bibehålla form och tryck även senare i passet när han hade kommit igång, men då med lite högre krav givetvis.

Galopperade fram honom i en varierad lång-låg och lång-rund form, fortfarande med väldigt mjuka tyglar men ett litet stöd på sin rätta plats. Varierande tempo just för att få igång hela kroppen, framförallt bakben och ryggaktiviteten. Till en början så väljer jag att göra större bågar om jag ska göra bågar överhuvudtaget, det vill säga när hästen precis börjar värma upp, och då lägger jag gärna till små delar med förflyttningar. Det kan vara några steg innanför spåret med framdelen när jag galopperar fram bara för att hitta rakställningen, och det kan vara en halvcirkel med skänkelvikning i traven bara för att checka av hur bra han svarar på mina skänklar och hur mjuk han är i sidorna.

Han kändes bra, kry och det mesta var som det skulle så jag började att sätta en del press på honom en bit in i passet. Jag har fått med mig mycket nya tankar och inspiration sen Sunshine, och det vill jag gå vidare med och testa personligen. Jag fokuserade på en del olika delar, men framförallt på att få fram en effektiv Martijn som svarar för lätta hjälper och övergångar där han håller kvar sitt påskjut och framförallt form o balans ner i avbrotten. Jag red också igenom lite lättare öppnor i trav för att lära och stärka dem hos honom, då ökar jag tempot till nästan mellantrav om inte mer in i öppnan för att få igång ett svung och en takt genom det hela. På det sättet jobbade jag med Mingmang och det gav suveräna resultat eftersom, så jag håller fast vid det. Om man så behöver göra 10 långsidor med ökat tempo och lite fulare ridning så kommer det att flyta på så mycket lättare och även snyggare den 11:e gången. Redan efter fjärde långsidan så förstod Martijn bättre vad som gällde, och jag kunde lätta mina hjälper till snäppet mindre.

Jag satte lite press på hans övergångar som jag nämnde, och det gäller allt från skritt-trav-galopp. Skritten är hans svåra sida eftersom han gärna taktar, så jag valde att jobba många minuter med skritten. Jag gjorde brantare vägar för honom, det vill säga att jag svängde höger – direkt vänster – flyttade lite – höger igen, just för att hela tiden sätta honom i arbete, fokus och blockera den raka vägen där han kan trippa iväg på. Han fick till en hel del bra skritter, men återkom ibland med trippandet. Det är bara att vänta ut och inte ge sig. Det är på träning man har 100 chanser om, så det är också då man ska ge det tid och jobba på. Jag trimmar den här ponnyn för att förbereda honom att kunna visa upp sig på bästa sätt på banan, och åt den ryttare som kommer få äran att göra det tillsammans med honom. Det känns faktiskt riktigt bra att vara den som ligger bakom träningen och trimningen, jag gör skitjobbet men ack så roligt att känna de små framgångarna som på olika håll kikar fram här och var.

Min kondis har verkligen utökats under mina jobbveckor! Martijn är extremt svår att sitta på, i alla fall när man är för stor vilket jag är, då blir det snarare en ond cirkel eftersom jag hindrar honom från att röra sig korrekt och helt fritt. Mestadels rider jag därför lätt, men ibland tvingas jag sitta för att utföra vissa saker som te x mer samling och tryck, och jag märkte nu av hur sjukt mycket mer jag orkade än vad jag brukar göra. Passet blev nästan rekordlänge för att vara ”jag och Martijn”, och tog sig till cirkus 1 timma med trim, trim och trim. Men han var SÅ duktig och jag ville testa sätta lite press på honom. I mitten av passet blev han lite sur här och var, troligen trötthet som tar överhand. Men efter en stund då han når sitt andra flås så var han fit for fight för att gå vidare ytterligare en nivå – vilket också det är ett framsteg. Jag är glad över min fina ponny och supernöjd över ”vår” comeback. Han har mått bra av de här veckorna när jag varit borta att kunna smälta allt som han fick ta in i höstas/över vintern, och nu är redo att trimmas igång ännu mer! Nu har han bara en sak som skulle kunna störa… björnpälsen!!!

 

 

Feel this moment

Inlägget publicerat: 30/03/13 13:36 - Musik - 4 kommentarer

Kär som jag är i musik så är jag galet glad att jag har kommit hem med x antal nya urhärliga låtar från Spanien! Några av dem är såna som faktiskt funnits ett tag, men som jag lyckats hoppa över att lyssna på. Andra är såna som inte lämnat Spaniens gränser tillräckligt mycket för att nå ut till oss stackare i övriga världen som behöver bra musik.. 😉

Idag bjuder jag i alla fall på kända artister och en låt som får mig att tänka tillbaka på varje morgon när jag stod där vid våra boxar flera mil bort och mockade på morgonkvisten… Den här låten hördes minst 2 gånger per dag i stallarna och på restaurangen. Det är och kommer förbli en ”Sunshine Tour-låt” för mig.


Faller den Dig i smaken?

Varmt välkomnande

Inlägget publicerat: 30/03/13 12:26 - Dagens ridpass - 3 kommentarer

Redan dagen efter min hemkomst var jag snabbt uppe på benen och tog mig till min efterlängtade lilla ponny. När jag kom fram till stallet och traskade ut i hagen mötte jag trollet nummer ett. Varför växer inte människohår så fort som hästars päls och tagel? Manen var likt en vildhästsman, pälsen är tjockare en en nallebjörn och hovskägget ska vi inte tala om… Det blev en frisering och många pussar under den första timman i stallet kan jag lova 😉 (Det här är ingenting som min hästvakt Jessie skulle ha gjort så allt är som det ska, jag ville bara dra upp själva grejen om hur galet mycket det faktiskt kan växa på bara 6,5 veckor.)Tanken var därefter att jag skulle rida ett dressyrpass för att känna så att allt känns som det ska och för att jag har saknat att rida min egna lilla ponny, som jag vet alltid är mjuk och smidig som en tiger och för det mesta en välriden dressyrponny. Den planen blåste ganska fort bort när jag insåg hur fint vädret faktiskt var (dock iskallt, säkerligen -50 grader) så jag valde en sväng ut istället. Redan när vi lämnade gårdsplanen så gick det i ett jäkla tempo, jag tror aldrig att Martijns små ben har pinnat på så fort. Jag märkte av hur pigg och glad han var, men tänkte inte så mycket mer på det utan red ut på en längre äng där vi har en mittenstig att gå på. Den mittenstigen tyckte Martijn var ungefär åt alla håll och kanter förutom där den var så att säga, och det blev helt plötsligt kalaskul. Fullt ös medvetslös eller liknande, för han var då både i luften och under marken i princip.

Jag totalt skrattade åt honom, min fina lilla ponny med vårkänslor som precis blivit släppt på en äng. Täcket flög och jag fick klämma med benen för att hålla kvar det (slänger över ett vanligt fleece när jag rider i kyla ibland för att skona mina egna ben) och hans man och pannlugg blåste nästan iväg bokstavligen talat, haha.Tja, nog för att han var pigg och fick brallat av sig sitt ponnybus så var han sig själv i alla fall! Han kändes fin, rörde sig som han skulle och jag hade inget större att anmärka på. Han verkade ganska glad över att se mig hemma också!

Storleksskillnad

Inlägget publicerat: 29/03/13 12:42 - Bilder, Dagens outfit - Inga kommentarer

Hemma betyder tillbaka till vardagen. Det i sin tur betyder att jag nu går från att rida flera hästar på ca 165-180 i mankhöjd till att trimma lilla mini-ponnyn… Ja, välkommen tillbaka till verkligheten helt enkelt, haha. 😉

Borta bra hemma bra… eller bäst?

Inlägget publicerat: 28/03/13 18:28 - Gennes life, Sunshine Tour - 3 kommentarer

Här kommer mitt första inlägg efter det att jag kommit hem, sittandes vid mitt älskade databord, basen är igång och pumpar senaste musiken och marken under mig är svensk. Svensk. I’m home. Hemma. Jag har rinnande vatten i kranen, jag har en toalett utanför mitt rum och jag har fritt internet. Ett kapitel av mitt liv som innebar nästan 6,5 veckor med nya människor, nya erfarenheter, jobb och så mycket därtill är över. Jag vet inte om jag faktiskt har insett att jag inte ska tvinga mig ur lastbilen tidigt på morgonen, ut i mörkret och köra skottkärran med mussli hela vägen in till stallarna och till vår foderbox. Att jag inte kan kika igenom mellangångarna för att checka om en av mina vänner var där för stunden eller Sunshine Tour-flirten, he-he… Att jag inte ska rida ut på tur med flera hästar per dag i det underbara landskapet och dess sandvägar, och mycket mer.

Ja, jag är glad över att vara hemma men jag saknar ändå många delar från Sunshine. Just den att man kommer in i såna rutiner, det är ens vardag att jobba hela dagarna varje dag i veckan under tävlingen. Se till så att allt kring hästarna blir gjort, mockning, fodring, promenering, borstning, longering, trimning, uteritter, knoppning, lindning, sadling, göra i ordning hästar, springa ner till banorna för att ta ett startnummer, hjälpa till på framhoppningen, värma hästar inför starter, prata engelska, lyssna på 300 andra språk, hinna luncha med vännerna, bli inmatad med nya erfarenheter och ja, det är en kort del av allt som ingår.

jag idag, trött men hemkommen tillbaka i vardagen.

Det är tufft att åka iväg som en 19 årig dressyrryttare som inte tidigare har jobbat med hästar/grooming på det här sättet, och framförallt när det då gäller 9 hästar på två groomer till ett annat land och under 7 veckor allt som allt med resa. Men vad jag har lärt mig mycket! Vissa dagar gick jag runt och tänkte ”nu vill jag bara hem”. Anledningen kunde vara småsaker som förstoras så lätt när man lever så inpå människor under en lång period och inte har någon egentligen trygghet, man har bara sig själv. Om man ibland gör sitt bästa och försöker tänka på ett bra sätt men som ändå inte blir helt rätt eller räcker till, då kan det bryta ner en 10 gånger mer under en sån situation än om det är hemma i vardagen då man antagligen bara skulle suckat åt det. Vid dem tillfällena så har jag bitit ihop, jobbat vidare och tänkt ”det blir bättre imorn”. Och så har det varit, nästa dag kunde gå som smör och jag hade fått med mig en troligen ny erfarenhet från dagen innan vad det än gällde. Bra som dåliga erfarenheter så har jag nu fått med mig ett helt fullpackat bagage som jag är grymt tacksam över nu efteråt!

Vi har haft en otrolig otur med vädretde har inte haft så här dåligt väder under Sunshine Tour något år innan. Förstår ni hur äckligt irriterad jag blir eller? Tjejen som älskar att resa, älskar sol och värme och hade räknat med 5 soliga veckor i Spanien. Jag fick ungefär 4 dagar med riktig varm och stark sol. 4 dagar av minst 40. Den svider… Det har varit molnigt, ganska kyligt och framförallt galet mycket regn. Det värsta är ju att det inte regnar rakt ner – utan åt alla håll, tror fan att det regnar underifrån också. Och det är ju inte SMÅ mängder som vi snackar om heller. Vi hade besök av orkan också och ett par dagar blev tävlingarna inställda just på grund av det dåliga vädret.

Mycket skratt och skämt har också vandrat runt i stallarna, i lastbilar och på restauranger. Trots ständigt arbete så har vi flera gånger kommit iväg lite snabba visiter här och var, som i mataffärer, shoppingaffärer och till och med en sightseeingtur till Gibraltar. Tyvärr ösregnade det ju såklart den dagen så vi stannade nere på marken och åt istället för att besöka det kända berget. (Där jag förövrigt redan har varit, men ändå.) Interna skämt är nog dem som kommer följa med mig längst, det är sjukligt hur mycket roliga saker man kan skapa om man är en grupp människor som lever som i en koloni under några veckor. För att dela med mig lite och för att påminna mig själv om vad vi sa där nere när jag läser det här om några år så skriver jag ner några av de mest sagda sakerna/händelser under hela Sunshine Tour: ”Har du sett någon hetpotatis?” ”Manjana manjana”, ”Så jävla kul”. ”De är så de e”. ”SÅÅÅ fin, SÅÅÅ god”. ”Allt är fantastiskt – enligt S”. ”Fatta intee”. ”Tche tcherere”. ”Babyface”. ”Mr.J”. ”DJ’ns döva kompis”. ”Tac tac in the Tackroom”. ”Number 33, are u ready? Go to the gate”. ”Det är ett IQ-test”. ”Bonda boniitaaa”. Ja, ni förstår antagligen inte ett piss utav någonting här, men för mig och för alla de människor som jag träffat och har kontakt med nu efter Sunshine så kommer de att bokstavligen dö över några saker här kan jag lova. Eller hur flickor och pojkar a la Swedish Mafia? 😉

Ja, den här resan har satt minnen för livet. Den har rört om både i stjäl och kropp på både gott och ont. Jag har fått träffa nya vänner som jag vet kommer finnas med mig länge efter det här, kunskap som matats in och ja, jag har redan sagt det mesta. Jag ångrar inte en sekund av att jag gjorde det här!

Nu väntar enormt mycket material på att få glänsa ut över bloggen, dock finns det lite regler att följa.. framförallt enligt vad Swedish Mafia är överrens om: ”What happens in Spain, stays in Spain”. 😉



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Senaste

Kategorier

Arkiv

Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se