#Yalla kompis

Inlägget publicerat: 31/08/13 16:46 - Alanya, Filmer - 5 kommentarer

Alltså, kolla in den här urfräcka lillkillen! Han är en av släktingarna till min väns pojkvän vilket också fler av dem andra på filmen är. Här om dagen firade vi födelsedagsfirande på släktens resturang (Marco polo som jag förövrigt kan rekommendera för deras underhållning o trevlighet) och fick därmed se en del kul saker.

Den lilla killen är redan igång vid 12 års ålder, det är galet. Snacka om skillnader mellan land och befolkning…

 

Det där frågetecknet

Inlägget publicerat: 28/08/13 17:14 - Allmänt, Åsiktsinlägg - 3 kommentarer

Hur ofta går inte tanken i huvudet som lyder ”vad tusan vill jag göra?”. Vad vill jag jobba med och vart vill jag ta vägen med mitt liv? Jag är än bara 20 år gammal men det känns ändå som om jag är sent ute när jag säger att jag inte har en aning om vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. När jag först tänker på ordet ”jobb” så tänker jag på ett kontor, välklädda människor och papper i högar överallt. Arbetsdagar från morgon till sen eftermiddag eller kväll och en knapp fritid till familj och hobby.

Det hade jag kunnat stå ut med i kanske en vecka eller två, men en längre period? Knappast. Att ”skaffa jobb” och jobba känns bara så fängelseaktigt, intressant? Det känns som om livet stoppas upp och den nakna sanningen om livets cirkel startar. Samtidigt beror det väl säkerligen på vad man väljer, och hur man väljer att försörja sig och leva. Ett jobb är ändå någonting som man behöver på något sätt.

Att göra som mig, jobba som frilansande showgroom har varit väldigt tungt och jobbigt arbete med mycket högt tempo, stress, press och tagit mentalt väldigt mycket styrka. Samtidigt är det extremt lärorikt, roligt och man jobbar ändå med de djur man älskar och den sport som ligger en varmast om hjärtat. Det är dock inget jobb som håller livet ut.

Tankarna kretsar ofta på vad man skulle vara kapabel till att göra utan utbildning, och vad det egentligen finns för jobb ute på jobbmarknaden. Jag tror att man kanske borde sätta sig in lite mer i samhället, liksom vad är möjligheterna? Det finns så otroligt mycket jobb som man inte tänker på eller känner sig närhet till men som kanske egentligen är ”du” eller ”jag”. Ett enda virrvarr att undersöka och ta sig igenom helt enkelt.

Det jag kommer att göra mer, och som jag kan ge som tips till er som också känner sig aningens förvirrade är att kika in på jobbmarknaden och bara klicka er runt, se vad det faktiskt finns för olika sorters jobb och fundera lite till. Skulle det där jobbet som du inte alls tänkt på faktiskt existerar kanske vara något för dig? Ett jobb ska vara ens vardag, och om man älskar sitt jobb så har man en bra vardag, så är det ju. Jag kommer ha svårt att släppa hästeriet, men jag är fortfarande nyfiken på allt som kretsar kring jobb i andra länder, reseledare-aktigt och lite åt det hållet. Vem vet vad som händer i framtiden?

Livet är hayat

Inlägget publicerat: 27/08/13 12:23 - Alanya - 3 kommentarer

Det där med att hålla bloggen vid liv var nog det mest värdelösa någonsin. Det går bara inte. För första gången på väldigt länge vågar jag strunta i all nätpress. Det är ju dock mig själv det drabbar, jag tappar läsare, förlorar samarbeten och får minskad lön. Samtidigt är det något som jag får ta, för jag lever livet. Jag lever verkligen livet. Varje dag tar jag som om det vore den sista.

Jag förstår att alla inte har fått klart för sig vad jag gör, mer än att jag bor i Turkiet under en längre period. Mitt enklaste svar är semester, jag lever livet. Hade gärna stannat for ever om det inte hade varit så svårt med arbetstillstånd.

Hur ser dagarna ut här nere kanske ni funderar på? Det är så sjuk levnadsstil att ni som inte själv upplevt den på rätt sätt kan förstå. Jag skulle aldrig förstå mig på det om jag inte varit här så många gånger och verkligen fått leva ”bakom kulisserna” och inte som en enstaka vecka-turist. Dem får ju bara se den gulliga sol&partysidan.

Vi sover på dagarna och är vakna på nätterna kortfattat sagt. För det mesta tar vi oss ur sängen vanligast vid 12-snåret och försöker ta oss ner till favostället där vi alltid hänger. När jag säger ”vi” är det alltid jag och någon/ra vänner. Framförallt har jag, Esther och en nyfunnen vän, Amanda, hållt ihop som en liten familj och går ingenstans utan varandra. Amanda lämnade oss för att igår åka hem till Sverige igen, fy fan vad jobbigt det var. Nu är vi en kämpe mindre, och fler och fler försvinner. Bara de två senaste veckorna har tre av ”de svenskar som är här hela sommaren” begett sig hem igen… Suck!

Hur som helst, vi slänger på oss bikinisarna och promenerar ner till favostället. Där känner jag så gott som hela personalen nu efter dessa veckor, och jag är omtyckt liksom jag gillar dem. Vi slänger oss alltid i poolen och tillbringar där hela dagen. Jag överdriver inte, vem fan vill ligga på en solstol när man kan flyta runt på sin madrass? Dessvärre (dock väldigt roligt också) är att jag känner väldigt många klubbturkar som kommer till det här stället och badar. Världens goaste är flera av dem, i alla fall så länge dem inte dränker mig när jag somnat på min madrass. Då får dem höra en jävla go ramsa på både turkiska och svenska kan jag lova. Men utöver det så har vi skitkul, det är vattenkrig, det är madrasskaos, det är bollkastning, det är klättra på axlar o fightas och bara hänga på madrassen och snacka om allt mellan himmel och jord.

När klockan närmar sig eftermiddag/kväll så drar vi oss hem igen, duschar och slänger oss på sängen. Där kommer sömnen in och vi sover till 21-00 beroende på vad vi ska göra. Nu den senaste veckan har vi tagit det lugnt, då vaknar vi runt 23.30 och drar oss sedan utåt eftersom det inte går att sitta inne oavsett hur man än försöker. Näst intill varje dag sitter vi på ”vår” bar oavsett om vi dricker eller inte. Det är ett av de få ställen som man (vi) får sitta på hur mycket och när vi vill utan att beställa in något just eftersom vi känner alla som jobbar där och flera av oss har pojkvänner där som jag nämnt tidigare. För er nyfikna så är det där, Istanbul och Queens som jag hänger på. Istanbul har världens goaste personal dem också och jag känner i princip alla härliga människor där. Dessutom brukar två av Alanyas härligaste bloggare hänga där, så för att hitta dem så springer jag bara dit… 😀 haha!

Tja, om vi partar så partar vi, om inte så hänger vi bara och lyssnar på musiken, ser på alla turister som leker vildar och snackar skit. Vid 03 stänger allt, ibland drar några av oss in till Summergarden som ligger 30 minuter utanför Alanya och fortsätter där tills 06 på morgonen. Det händer bara ibland eftersom det är så sjukt dyrt där inne, så normalt sett så är vi kvar i Alanya efter stängning. Några av oss väntar på pojkvännerna som ska stänga allt medans flera bara sällskapar. Det händer alltid något, Alanya är ju dramastaden nummer 1. Fighter är det alltid. Vi blev indragna i en go fight för några veckor sedan med en dansk jävla kille, han blev så arg när vi bad honom dra åt helvete att han råkade slänga iväg sin egna Ipad när han skulle slänga en stol mot oss haha, idiot.

Normalt på natten efter 04-tiden är att gå och käka. Matrutinerna är de värsta tänkbara. Jag lever på vitt bröd, pizza, Burgerking, cola, choklad och kycklingrulle. Vikten är inte rolig nu kan jag lova, till och med mina snälla turkvänner påpekar hur jag gått upp. Man ba jo men tack, det vi lever på här nere är ju som det är… men det är något som jag ska ta tag i när jag kommer hem. Det går inte här, man orkar inte laga mat. Många dagar äter vi dessutom inte eftersom det är så jävla jobbigt att handla, dyrt att äta (eller ja, inte sen vi hittat kycklingrulle + vatten för ca 16 svenska kronor!!!) men ändå, då ska man orka gå dit också. Det är jobbigt att vara lat, men det är faktiskt sjukt varmt…

Efter det traskar vi väl hem om inget annat dyker upp. Några inneboende dyker upp nästan varje natt och då brukar det bli långa snack fram till morgonen, sömn några få timmar och sen börjar det om. Ja, ni förstår nog hur sjukt livet är, men fyfan vad HAYAT! Man lever bara en gång, och då ska man köra all in. Vill aldrig hem igen.

Min fina nyfunna vän Amanda när vi besökte borgen i veckan ♥

Uppdatering från Martijn

Inlägget publicerat: 27/08/13 12:04 - Allmänt - 1 kommentar

Jag får uppdateringar från Frida och hennes familj om hur det går för Martijn. Vad jag förstår det på dem så älskar dem verkligen min lilla kille och det går framåt för ekipaget. Martijn har blivit bra kompis med deras andra små ponnyer och verkar även han trivas bra i sin nya bekantkrets. Det värmer en mors hjärta… hehe 😉

Det ska bli så spännande att få träna och krama om ”mitt” ekipage när jag når svensk mark igen framåt vintern!

Charmerande

Inlägget publicerat: 26/08/13 17:21 - Alanya - 5 kommentarer

Som pro-badare hos favostället slipper man inte undan att hamna på otroligt vackra och smickrande bilder. Även umgängeskretsar runt om kan klicka mindre medvetna bilder när man minst anar det, som man senare får se på te x fejjan. Jaja, är man på semester så är man och då är det bara att le. Såhär brukar det se ut på dagarna…



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se