Livet handlar om pengar

Inlägget publicerat: 24/02/14 15:40 - Allmänt - 1 kommentar

Tänk egentligen hur begränsad man är när det kommer till pengar och saker som man skulle vilja ha eller göra. Hur ofta kan man inte leka med tanken att ha obeskrivligt med pengar och kunna göra både det ena och det andra utan att ens behöva tänka på plånboken…?

Många gånger har jag funderat på varför jag inte föddes som miljonär, tyvärr hittar jag inget bra svar mer än att jag hade väl lite otur, liksom de flesta andra, haha. Jag har drömt eller i alla fall haft många tankar kring att jag vill ha en eller flera fina storhästar och för att bryta hästeriet gärna en egen lägenhet i Alanya. Eller varför inte all-in-one, en stor hästgård i Florida? Jag hade faktiskt inte bangat det vill jag medge.

Man kan drömma hur mycket man vill, det är åtminstone gratis och fritt fram tack och lov! Att ta ett lån, det vill säga låna pengar och därmed utöka delar av sina drömmar är någonting jag ibland funderat på men inte gjort. Men man bör ju vara medveten om att möjligheterna finns, om man gör en bra planläggning. Smått sugen på att lägga en hand på en nybyggd lägenhet alltså så det finns inte… Här nere i Alanya såklart.

Just nu känner jag att pengarna bara försvinner när jag lever på eget bröd och är i behov av att knega igen… Suck!

20140224-142651.jpg
Saknar min lägenhet som jag hyrde i somras, hälsade på den här om dagen ❤️

Två tår mindre

Inlägget publicerat: 24/02/14 11:42 - Allmänt - 5 kommentarer

Jag var med om en olyckshändelse när några idiotiska turkar skulle försöka dra mig i vattnet när vi hängde på beachen här om dagen. Jag blev väldigt öm i två tår men inga sår syntes eller så. Under natten därpå använde jag converse hela natten lång, (som kändes ovanligt trånga o smärtade då o då från tårna) och när jag kommer hem på morgonen och slänger av mig skorna får jag en chock. Det två onda tårna är knallblåa/röda och svullna. Får rädsla över om det kan bli/vara blodförgiftning. Nu har jag frågat många vänner om tips men skulle ändå vilja be er om era kunskaper! Jag åker inte i onödan till turkiska doktorer eller hospital, efter egna erfarenheter så vet jag att de är mer lekstugors än sjukhus.

Jag avvaktar något dygn, ser jag att det svullnar eller sprider sig så söker jag upp läkare. Ska ta mig till ett apotek och få tag på antiseptisk lösning också är tanken… Låter det ok? Kan ju vara bara en stukning/bruten tå… (Dissa mina sjukt fula tår som jag inte orkat fixa, haha.) Edit: Jag ringde svensk sjukvårdsupplysning och det är troligen bara stukning/bruten tå/tår.

20140224-123048.jpg

Och ja, jag råkade uppenbarligen bli kvar i Alanya längre än tänkt 😉

Jessie & Tino

Inlägget publicerat: 23/02/14 10:20 - Allmänt - 1 kommentar

I somras när jag var bortrest så hade jag min vän Jessica som hästpassare till Martijn. Hon skickade här om dagen en massa fina bilder på dem tillsammans under ett hopp-pass.

20140222-151732.jpg

20140222-151654.jpg

20140222-151705.jpg

20140222-151644.jpg

20140222-152059.jpg

20140222-152108.jpg

20140222-152325.jpg

Favorit i repris – Min allra första ponny

Inlägget publicerat: 22/02/14 14:25 - Allmänt, Bildminnen - 1 kommentar

Alla minns väl sin egna story om när man fick sin allra första ponny!? För mig började det som en helt vanlig dag efter skolan sittandes vid köksbordet med min mor. Medan han for runt och gjorde saft och gjorde i ordning fika till oss så dök frågan helt plötsligt upp. ”Skulle du ha lust att vi tittade på en egen häst till dig?”

Smågrinig som jag var den dagen så tänkte jag nog egentligen inte så mycket vad som sas, för jag småmumlade något i stil med ”ja”, men reagerade in som man borde göra i ett normal läge, haha. Men som hästgalen jag var så ville jag ju absolut det. Ett tag senare så åkte vi för att titta på en russ/shettiskorsning. Informationen jag fått var att han tidigare stått på en ridskola i Stockholmsområdet och gått en hel del körning. Han hade löpt på stora fina banor och var tydligen en hejare på det.

Vi drog oss mot Jönköping en februaridag 2001 för att titta på denna lilla ponny. När vi kom fram till det stora stuteriet och försäljningsstall visade det sig att ägaren hade hela 94 ponnyer… Jag blev ju helt ifrån mig – och ville ha en hingst som jag fick syn på. Detta fick jag givetvis inte för mamma, och den var inte till salu heller för den delen. Jag träffade på en superskön dam i hagen, en lite större svart sak. Hon följde efter mig i hagen och buffade på mig vilket såklart fick mig att falla för henne. Men – det var ju inte den hästen jag var där för att titta på. Vi gick in i stallet och jag minns hur det stora huvudet och ögonen tittade på oss. Och vad jag tyckte att hästen var ful för stunden, haha. En ruffsig liten ponny med kulmage och världens grövsta huvud tittade på oss med stora ögon. Jag må väl erkänna att jag dömde honom lite väl snabbt, men det var bara till att prova. Jag red en stund, och den galna lilla ponnyn hade knappt blivit riden på tre månader uppenbarligen. Det resulterade till att jag flög med huvudet före i den frusna backen… Min ridlärare som var med frågade – Vill du ha den här ponnyn? Innerst inne ville jag nog inte det just då, men jag ville så gärna ha en ponny och eftersom jag hade chansen så sa jag ja. Tanken var att min ridklubb skulle ha honom på foder, så jag skulle rida honom på söndagar samt på mina lektioner. Väl hemma kommer en del av klubbfolket och är nyfikna på vad jag har kommit hem med…

Efter det rullade det på, Lukas fick snabbt smeknamnet ”Lulle” och gick med på ridskolan som tänkt. Jag var ju givetvis och hälsade på honom mer än dagen då jag red lektion men i stort sett så skötte ju ridskolan allting som rörde honom. Jag red honom mest på söndagar och under mina lektioner då. Under en uteritt med min ridgrupp flög av två gånger – genom att jag skrittade barbacka i ledet, och utan förvarning så böjer ponnyn fort som blixten ner huvudet för att ta tag i den där stora gröna grästuvan. Komiskt nog märkte inte ridläraren som hade täten någonting, jag var väl för snabbt upp igen. Jag minns också så väl när jag var ute o skogarna och mamma sprang med oss hit och dit. På somrarna plockade vi hem Lukas och då blev det långa skogsturer varje dag. Och balansträning – en hel sommar. Vi hade nämligen inte någon sadel som passade, så det var bara till att hålla i sig 😉

Tiden rullade! Vi har blivit 2:a klubbmästare i hoppning åtminstone vad jag kommer ihåg, säkert har vi något med oss från dressyren också. Flertalet placeringar och vinster på klubbnivå har vi i bagaget.

Min lilla ponny var en utmärkt ponny att ha med nere på byn när ridskolan gjorde reklam för sig. När det anordnades speciella dagar i Ljungskile och Uddevalla var alltid Lukas en av dom som skulle med. Han gick runt runt och bar försiktigt upp små barn på ryggen som ville testa en runda. Hade man dock inte tillräckligt mycket koll på honom så kunde han även dyka ner i närmsta blomrabatt… Det är ett litet matvrak vi pratar om liksom de flesta små ponnyer.

På julshowerna var han även där poppis! Två ridlärare vi hade på den tiden tog med Lukas i en show som gick ut på att en av dom var en gammal tant, ridlärare, och den andra en elev. Som såg ganska så.. trollig ut? Haha! Lukas tyckte att det var väldigt roligt att få glänsa inför publik – och gjorde direkt så att ”eleven” fick smaka på grus 😉 Tillsammans startade även jag och Lukas en ponnygalopp denna julshow. Tyvärr ÅKTE vi bokstavligen över mållinjen genom att vi gick omkull i en av svängarna. Sista svängen innan mållinjen dessutom, tråkigt nog. Men allt gick bra och varken häst eller ryttare fick något mer än skrapsår och en liten chock.
Åren rullade på och 2004 fick jag en till ponny, en kategori B. Henne hade jag bara som privathäst, medans Lulle fortfarande gick kvar som halvfoder åt ridskolan. Men tiden sätter sina spår och till slut tröttnade Lukas på ridskolelivet. I samma veva var jag ändå urväxt för honom och valde att låta honom gå vidare!

fs_323104892_67084_1232801273_88211533

Lukas åkte till ett ungt par, som skulle ha honom som sällskapsshäst åt parets stora häst. De lovade att ta väl hand om honom och höra av sig till oss om dem skulle få för sig att det inte fungerade eller liknande. Då skulle vi ha ching att få köpa tillbaka honom. Vi var väldigt måna om vart vår trofasta läromästare i sån gammal år hamnade!

Allt tycktes vara bra tills vi fick höra att en av personerna inte längre vad vid liv. Vi ville inte tränga oss på, men trots att de lovat att höra av sig till oss om Lukas skulle bort så blev det aldrig så. Det visade sig senare att hen lånade ut Lukas till en familj, så allt verkade lugnt, och vi drog inte upp något i det. Senare fick vi höra rykten om att Lukas hade blivit rejält skrämd av alla raketer på en nyårsafton vilket gjort att familjen blivit rädda för honom. Hästmänniskor…? Därifrån såldes han sedan vidare och vi tappade kontrollen på honom.

Ovetande för oss så befann sig Lukas hos en familj i Jönköping.. Jo men precis, det var där vi köpte honom för allra första gången för flera år sedan… För att nu köpa honom en andra gång. Det var relativt komiskt då en gammal vän hittade en annons med Lukas och länkade den till mig i undran om det inte var vår gamla kille. Och visst var det det. Skulle han ÄNNU en gång få komma till en ny familj!? Nej, vi kände att vi hade ett ansvar över vår gentleman, och köpte därmed tillbaka honom.

Väl hemma så fick han gå i ett litet stall bredvid min kompis, med hennes shettis och gårdens ägares fjordingar. Där stod han i nästan ett år tror jag? Och jag & Lizette var ute och tömkörde våra sötnosar och red lite smått också. Detta var härliga och roliga tider vid 2006 som vi hade våra små skitpollar att pyssla med!


När sedan skolan åter började kände jag att jag inte hann med mina hästar i mitt vanliga stall OCH lilla Lukas, så för hans bästa valde vi att leta upp ett bra foderhem. Han hamnade hos en jättehärlig familj i Nuntorp där har han blivit flitigt riden av en litet tjej som dom känner, och ompysslad av familjen som hade honom. Även mycket körd – vilket han ääälskar! Han fick bland annat köras på skolan i Nuntorp, han är ju enormt bra den här ponnyn på att köra! Han blev till och med utsedd till något inom körningen väl på plats i Nuntorp den lilla tuffingen! Efter några år där kom han till slut hem igen.

l1_88386386 l3_88388905 l8_88386765 l11_88386463 l12_88386856 l23_88387188

För stunden står han i Dalsland och gör inte så mycket mer än att han lever livet som en pensionär. Lukas är född 1988, men har alltid varit lika pigg o fräsch, och jag hoppas att han har några år kvar på jorden. Avslutar med den här underbart söta filmen som sammanfattar lite av våra år tillsammans!

En favorit på väg igen

Inlägget publicerat: 22/02/14 13:23 - Allmänt - Inga kommentarer

Ett långt och härligt inlägg om min allra första ponny kommer på repris snart ut för er nyfikna, som givetvis handlar om min just, första ponny Lukas. För att få ett smakprov och uppvärmning kan ni se den här filmen innan :’)



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Senaste

Kategorier

Arkiv

Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se