Vilken idétorka jag har, jag gör ju liksom samma saker varje dag ungefär så känns inte som någon större höjdare att blogga speciellt mycket om mina dagar. Sover numera nästan hela dagarna, äter frukost på eftermiddagen/kvällen  och sedan går ut och äter popcorn hela nätterna och tittar på de få turister som lever ut. Säsongsslut kan man nog kalla det, beachklubbarna börjar stänga och även tre barer i hamnen har slått igen sitt. Vi boende som överlevt den hårda säsongen har kommit in i någorlunda bättre rutiner dock och tar bara all-in kvällar mestadels fredagar och lördagar numera. Kroppen mår ganska mycket bättre att göra det än att köra 6 dagar i veckan, haha. Jag har fortfarande ångest över om jag borde försöka dra hem nu eller inte ändå, suck.

Igår var det fredag och eftersom att jag var taggad och tidigt igång igår för ovanlighetens skull så fick det bli lite mer sminkning. Jag kan om jag vill, ibland. Det var karaoke och lite barrundor under gårdagens natt.

En väninna kom över för frukost och vi gjorde en storslagen sådan. Turkish breakfast helt enkelt, såå gott! Här är min fina balkong en seeen morgon med frulle redo att antastas 😀

En väldigt gammal låt men ack så bra vill jag dela med mig  av idag. Feel it, enjoy it!

I skrivande stund ligger jag på östra sidans varma sandstrand, svettas och tar vara på sommarens sista strålar i min ensamhet. Tänk att det snart är dags för kallare dagar och en hel evighetsvinter. Tiden har rullat iväg bokstavligt talat, och nu kommer ett deprimerande halvår.

Igår var det ännu en något vild utekväll trots att vi skulle ta det lugnt. Det var i alla fall väldigt trevligt, jag fick lära känna några nya turkiska brudar (vilket kan vara svårt då många hatar skandinavier) men ack så härliga dessa var. Vi blev även bjudna till att komma och besöka en vän i Istanbul, sjukt kul att få rundvisning av en turk i självaste Istanbul så det får vi spåna mer på.

Nåväl, här är min utsikt just nu. Inte helt fel va?

Lilla rackaren till ponny som Martijn var, eller snarare är så var det latcholajban att få springa av sig på galoppbanan. De andra eleverna på skolan tyckte nog att det var ett självmordsförsök i och med att lillkillen lätt stressar upp sig och har en tendens att inte tänka på vad han gör, och ibland blir saker lite för kul också vilket leder till luftsprång och okontaktbarhet. Det är inte ofta jag red ut med andra till exempel och jag hetsar inte i ridningen, i och med att han trippar på tårna för minsta lilla. Det har varit en lång väg men han har verkligen kommit framåt på den punkten och är helt annorlunda idag. 

Min kära vän Bella klickade under någon dag när jag fortfarande hade hästarna på gymnasiet bilder på oss när vi for runt galoppbanan för första gången. Jag ville testa honom, och roligt hade han trots 1 miljon luftsprång haha. Men trots allt studs så lyckades det bli några normala relativt lugna och fina bilder – här kommer dem.