Musiken dunkar, solen skiner och allt är som det ska. Nästan. Bortsett från mina tårfyllda ögon och känslosamma sinne. Imorgon vid 22 stiger jag i min transfer och börjar en lång resa hem, nattliga flyg och väntetid i Finland. Måndag 12.20 landar jag i kylan och kommer vara krossad.

För att göra det bästa av det hela kommer jag att direkt från flygplatsen åka till Kungsbacks och krama om alla mina goa vänner som är kvar på SRG, i år är det bara treorna jag känner… Sjukt hur fort tiden går, dem var små ettor när jag gick i skolan. Eftersom Martijn bor i närheten så svänger jag förbi där och kramar om Frida o pussar på mitt hjärta! Så fort jag kommit hem kommer Esther och sover hos mig, jag kommer inte klara av att sova själv. Dessutom har vi ju inte bara de två senaste veckornas drama när jag varit här utan Esther att prata om, utan allt om världens bästa sommar att börja sammanfatta…

Nu ska jag försöka få lite färg det allra sista och mentalt förbereda mig för att ikväll göra en bra sista kväll och krama hejdå till alla underbara människor.