Norah Kohle gästbloggar

2014-02-20 15:02:45 Gästbloggare (3 kommentarer)

Hej på er!
Sofia har bett mig att gästblogga om mig och det jag sysslar med, så det är väl bara att sätta igång antar jag…

Mitt namn är Norah Kohle, och jag gick i Gennes klass på SRG under två år. Ett par av er kanske känner igen mig sedan tidigare? Min ponny Conny har figurerat på Gennes blogg ett par gånger, ni vet… bilderna när Sofia blir avslängd av en tjock lurvig vit ponny? Det är min grabb det. 😉

Det jag håller på med kallas i alla fall för Natural Horsemanship, och det handlar inte om att lära hästarna slänga av folk till höger och vänster, det är bara en liten del av träningen. 😉 Nej, skämt åsido. NH handlar om att sätta sig in i hästars psykologi på ett lite djupare plan, oavsett om man håller på med dressyr, hoppning, körning, skogsridning, western etc. Mitt mål är en häst som är balanserad på alla plan, såväl fysiskt och psykiskt som i relationen med mig, och som vågar utforska och ställa frågor. När min häst väljer att vända sig till mig i alla situationer då han blir osäker, då vet jag att jag har lyckats!

Något jag annat jag brinner för är trickträning, en sorts förlängning av NH. Jag älskar att experimentera med mina hästar, prova mig fram och se vilka metoder som fungerar och vilka som inte gör det. Så länge man låter en god kommunikation vara ledstjärnan, finns det egentligen ingenting man inte kan göra. Mina hästar kan ligga ner, stegra, dra filtar av ryggen, gapa, plocka upp saker från marken, flema, pussas och kramas, vinka, sitta och så vidare. Inte för att det har något syfte, utan för att jag gillar att utmana vår kommunikation.

Det är vanligt bland hästmänniskor att man sätter upp otroligt många hinder för sig själv – ”Min häst går inte att lasta… Jag stannar väl här hemma och tränar då…” – ”Nej tack, jag följer inte med på uteritten, min häst bara drar…” – ”Oj vad du har grisat ner dig, jag önskar du inte var så rädd för vattenslangen så jag kunde skola av dig…” – ”Nej jag hinner nog tyvärr inte följa med ut idag, jag måste longera min häst i två timmar innan jag kan rida.” – etc.

Detta gör att man blir så otroligt begränsad i allt man gör, och då är det långt ifrån så kul som det kan vara. Om man istället ger sig den på att lösa alla problem man har, och man lägger ner tiden det tar på att jobba med sin häst på en lite djupare nivå, kommer man upptäcka att det inte bara är de där specifika problemen som försvinner, utan hela umgänget med hästen blir så otroligt mycket mer avslappnat. Och plötsligt har man tid att göra alla de där andra sakerna man inte kunnat innan!

Det är lätt att bli avskräckt när man som dressyr- eller hoppryttare får bilden av att NH handlar om att veva lite rep mot sin tjocka, smutsiga, ovårdade häst. Det finns dem som är så, och det är inget fel alls i det så länge dem är lyckliga, men NH är så mycket MER!

Jag jobbar som tränare inom detta, och faktiskt är det så att ungefär hälften av alla mina elever är satsande tävlingsryttare. Jag anlitas mycket för att hjälpa till att lösa specifika problem – så som lastning till exempel – men majoriteten väljer sedan att fortsätta träna för mig för att utvecklas på andra plan vid sidan om sin andra träning. Det är ingen ovanlighet att man plötsligt upptäcker alla de där andra små problemen som man är så van vid att man inte ens tänker på dem. Hästar som behöver drogas för att skos, hästar som knör sig ut ur boxen, hästar som behöver schasas ut på volten vid longering, hästar som hugger vid sadling, hästar som inte står still vid uppsittning – listan kan göras lång. Tänk vad vi står ut med, när det finns så enkla lösningar på de flesta problem!

För att kunna lösa ett problem där hästen är tillfreds med lösningen, tror jag att det är viktigt att man granskar sig själv först. Om jag har lärt min häst att börja gå i samma ögonblick som jag rör på mig – är det då så konstigt om han går iväg när jag är på väg att sitta upp? Om jag longerar min häst i en halvtimme före varje ridpass, är det då så konstigt att jag behöver longera längre och längre varje dag för att trötta ut honom?

En god relation måste börja med ett ömsesidigt ansvar. Jag som tränare ansvarar för att beskydda min häst från faror, hålla vad jag lovar och vara lyhörd för vad han har att säga. Min häst ansvarar för att vara lyhörd för vad jag har att säga samt att försöka göra vad jag ber om. Om jag garanterar att transporten inte är farlig, då kan jag inte slänga igen bommen bakom och stänga in honom så snart han gått in för att hindra att han slänger sig ut igen. Därmed kan han inte heller göra som jag säger och lita på att transporten inte är farlig nästa gång – förra gången blev han ju instängd innan han var övertygad! Jag måste alltså alltid kunna stå för vad jag säger, är transporten inte farlig så är det min uppgift att övertyga honom om det. Först när jag uppfyller min del av överenskommelsen kan han ta sitt ansvar och försöka göra vad jag ber om.

Ett annat exempel är hästar som drar på hinder. Om ett ridpass består utav 60 minuters konstant tryck i munnen, förutom de sekunder hästen är över hindret och får eftergift, är det enligt mig inte så konstigt att hästen skyndar sig fram till hindret. Om man däremot ger hästen en chans att ta sitt ansvar, kommer man upptäcka att han verkligen växer i sin uppgift. Kan du trava fram mot ett hinder utan att din häst går upp i galopp och drar mot det? Kan du göra det på långa tyglar? Kan man inte det, är det ett bevis på en relation där ingen av parterna tar sitt ansvar. Din häst vet att han får ingen eftergift även om han travar lugnt mot hindret, så det finns ingen anledning att göra som du säger. Du år din sida vet att din häst kommer att börja dra, så det finns ingen anledning att släppa på tyglarna. Tänk om det inte behöver vara så? Tänk om du kan lita på att så länge du inte säger något annat, går din häst i den gångart och den riktning du bett om även om du inte konstant upprepar kommandot. Tänk om din häst kan lita på att om han bara tar sitt ansvar, kommer han fram till hindret så småningom – och han slipper drag i munnen. Vore inte det härligt?

Sedan är det ju värt att påpeka att NH inte enbart handlar om problemlösning. Det går givetvis lika bra även om du inte har något specifikt problem. Att ”träna NH” ses av många som att flytta hästen till höger och vänster, rida utan träns och lära hästen ligga ner. ”Vad ska det vara bra för?” förstår jag att många traditionella ryttare tänker, det finns ju inget som helst syfte med det. Men, återigen, det är inte VAD du gör som spelar roll, utan HUR du gör det. Jag började min resa med en triangelmärkt häst, så där fanns det inget som helst syfte att lära honom piruetter annat än att det kanske kan vara kul. Jag valde vägen mot ridning utan träns och longering utan lina, för att JAG lockades av det.

Det är det jag älskar med NH – det finns en väg för ALLA.

Ha en bra dag, så hörs vi kanske igen någon gång! Vill ni läsa mer om mig kan ni göra det på www.norahkohle.se.
/ Norah

3 kommentarer till “Norah Kohle gästbloggar”

  • Eva februari 20th, 2014 23:56

    IMPONERANDE!!
    JÄTTE DUKTIG!

  • Johanna februari 21st, 2014 13:48

    Kul läsning! 🙂

  • ylva februari 25th, 2014 22:19

    ÄNTLIGEN ett vettigt inlägg om detta med NH… alla andra verkar ha missuppfattat det där (eller så är det jag som har gjort det), och tycker att man håller på med NH istället för att rida, för att det är så synd om hästar som har sadel, träns, täcke, skor osv osv när jag tycker att NH är ett sätt att se på hästar och hästhantering. jag håller på med hoppning och dressyr, pluggar till ridlärare och jobbar med unghästar, använder sadel, träns, bett, graman, benskydd mm men för det är man ju tydligen en djurplågare för många ”NH-människor”. och jag tycker själv att det är horsemanship att behandla och träna hästar efter bästa förmåga, med både deras bästa, säkerheten och prestation i fokus. tack för ett vettigt inlägg! haha jag behövde visst skriva litegrann… 😉

Skriv en kommentar



Hej!

Välkommen till en av Sveriges fd största hästbloggar som drivs av mig, Sofia Genne. 23 årig tjej med rötter från Kosovo, född och uppvuxen i Sverige men som tillbringar mestadels av åren utomlands. Bland annat Turkiet där min pojkvän bor.

Som du kanske förstått så är jag en hästtjej från rötterna, och har ägt 4 ponnyer genom åren. Tävlat ponnydressyr på nationell/elitnivå med D-ponnyn Mahjong. Startat hoppning upp till och med LA ponny 110 häst. Jag fick under slutet av 2011 och hela 2012 rida och tävla Ming Mang R, en storhäst f. 05. Vi klickade fort och tog oss från LA-nivå till vinst i MSV:B 2 under några fantastiska månader.

KONTAKTA MIG?
[email protected]



Follow on Bloglovin Bloggparaden blogglista.se